Fru talman! Det finns en fras som ofta tillskrivs Albert Einstein men som vad jag förstår i verkligheten kommer från romanen Sudden Death av Rita Mae Brown från 1983: Definitionen av galenskap är att göra samma sak om och om igen och förvänta sig ett annorlunda resultat.

Detta leder mig in på regeringens proposition om att tillfälligt sänka arbetsgivaravgifterna för 19–23-åringar. Arbetslösheten är ett stort problem i Sverige i dag; det är inget att hymla om. Regeringen har misslyckats grovt med att åtgärda både massarbetslösheten generellt och ungdomsarbetslösheten specifikt. Ungdomsarbetslösheten är ett allvarligt problem, och allvarliga problem måste åtgärdas med verkningsfulla, kostnadseffektiva och ändamålsenliga åtgärder. Det är här skon klämmer, för utvärderingar av tidigare sänkningar av arbetsgivaravgifterna för unga visar att denna typ av reform skapar få jobb i förhållande till kostnaden.

Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering, IFAU, pekar i sin forskningsöversikt på att varje skapat jobb kostade hundratusentals kronor i skattebortfall eftersom många av de subventionerade jobben skulle ha uppstått även utan detta stöd.

Av den anledningen är det ju fullständigt orimligt att nu avsätta miljardbelopp till ännu en generell nedsättning av arbetsgivaravgifterna för unga. Det är resurser som hade behövts mycket bättre till åtgärder som stärker utbildning, minskar avhoppen från gymnasiet och riktar stöd till unga som faktiskt har svårt att etablera sig på arbetsmarknaden.

Konjunkturinstitutet, Arbetsförmedlingen och IFAU är tydligt kritiska i sina remissvar.

Konjunkturinstitutet konstaterar att åldersgruppen 19–23 år inte är den grupp som främst drabbas av den nuvarande lågkonjunkturen utan att det är 24–26-åringar som har en svagare sysselsättningsutveckling. Konjunkturinstitutet avstyrker därför förslaget. Man ifrågasätter också effekterna av en tillfällig skattesänkning på sysselsättningen och pekar på risken för stora dödviktseffekter.

IFAU betonar att ungdomsarbetslösheten är heterogen. Många unga hittar jobb relativt snabbt medan en mindre grupp har stora och långvariga etableringsproblem. Generella subventioner till alla unga riskerar därför att främst gynna dem som ändå skulle få arbete snarare än dem som står längst från arbetsmarknaden.

Även LO, TCO och Saco avstyrker med hänvisning till att reformen är slöseri med skattepengar – apropå det Caroline Högström sa – i förhållande till den effekt som uppnås samt att skattesystemet som helhet riskerar att försämras.

För en regering som har haft som talepunkt att den ska få ordning på ekonomin känns detta i stället väldigt mycket som en ideologiskt motiverad åtgärd som ska genomföras no matter what.

En annan, mer principiell, kritik vi och remissinstanserna har är att detta är ett förslag som ingår i budgetpropositionen men att det remitterades först efter att budgeten hade lämnats till riksdagen, vilket begränsar möjligheten för regering och riksdag att faktiskt ta hänsyn till remissinstansernas synpunkter. I detta fall hade promemorian kunnat skickas ut före sommaren, vilket hade möjliggjort verkliga justeringar av förslaget innan det bakades in i budgeten. Utöver att förslaget är slöseri med pengar är det alltså också dåligt berett.

Fru talman! Sverige behöver andra, bättre lösningar för att få ned arbetslösheten bland ungdomar.

Miljöpartiet vill i stället för att slösa pengar på åtgärder vi vet inte fungerar använda dessa miljarder till en mer aktiv och träffsäker arbetsmarknadspolitik. Vi prioriterar en stärkt och närvarande arbetsförmedling, särskilt i socioekonomiskt utsatta områden, med utbyggda arbetsmarknadsutbildningar inom bristyrken, fler lokala jobbspår i samverkan med kommuner, regioner och arbetsgivare samt andra aktiva insatser för dem som står längst från arbetsmarknaden.

Genom att kombinera detta med ett breddat och förstärkt omställningsstöd, fler utbildningsplatser inom exempelvis välfärden och den gröna omställningen och bättre arbetsvillkor inom skola, vård och omsorg kan vi långsiktigt säkra kompetensförsörjningen och ge fler en reell chans att etablera sig på arbetsmarknaden.

Fru talman! Sammantaget visar både forskning och remissinstansernas bedömningar att regeringens förslag är dyrt, har dålig träffsäkerhet och har osäkra effekter samtidigt som beredningen har varit bristfällig.

Till skillnad från regeringen vägrar vi i Miljöpartiet att göra samma sak om och om igen och förvänta oss ett annat resultat. Vi vill i stället se mer träffsäkra investeringar i ungas utbildning och etablering samt en ordning där budgetförslag remitteras i tid för att kunna påverkas av expertmyndigheternas synpunkter. Jag yrkar därför bifall till Miljöpartiets yrkanden i reservation 1 och 3.