Fru talman! Jag blir naturligtvis glad närhelst jag får en interpellation på detta viktiga område. Den här gången påverkade tajmningen, även om det naturligtvis finns alla möjligheter till fler interpellationsdebatter på temat. Men när det bara är några dagar kvar tills Socialstyrelsen ska presentera sitt uppdrag och sina förslag blir det omöjligt för mig i egenskap av minister att föregripa den presentationen, vilket jag tror att ledamoten har all förståelse för. Det vore i vilket fall som helst högst olämpligt.

Jag avvaktar de förslag som kommer. Och precis som ledamoten ser jag mycket fram emot att se vad Socialstyrelsen kommer att föreslå på detta viktiga område.

Det är obligatoriskt med förebyggande arbete. En av de bästa sakerna med den nya socialtjänstlagen är att de förebyggande delarna inte längre utgör fritt valt arbete för kommunerna. Det finns faktiskt ett ska-krav kopplat till den här lagstiftningen. Man ska jobba förebyggande utifrån olika aspekter när det handlar om människor som befinner sig i utsatthet. Delar av det som ledamoten efterfrågar är alltså redan stadfäst i och med den här lagen.

När det handlar om billiga bostäder, bostadsmarknadens struktur, hyresrätter och så vidare vill jag i all vänlighet föreslå att ledamoten interpellerar den minister som är ansvarig för de frågorna. Hemlöshetsstrategin är mitt totalansvar, men de delar som ledamoten specifikt lyfter är ett annat statsråds ansvar.

Socialstyrelsen lämnar som sagt den 2 mars sina förslag kopplat till helheten. Vi kommer naturligtvis att ta de förslagen vidare.

Det är mycket man behöver göra för att hjälpa personer i utsatthet. Regeringen har arbetat mycket framåtlutat. Det handlar inte bara om att vi har höjt bostadsbidraget för första gången på 30 år – jag redovisade siffrorna för detta. Det handlar också om exempelvis sänkt matmoms och sänkta bränslekostnader. Det senare gynnar inte minst dem som bor utanför storstadsområdena. Vilken skillnad det blir när man har råd att köra sitt barn till en fritidsaktivitet eller något annat!

Det bästa stödet för barn i utsatthet är att de får se sina föräldrar gå till ett arbete och se hur de växer och mår bra när de kan försörja sig själva och sin familj. Detta är den viktigaste delen. Jag har till exempel nära studerat situationen i Hackney, där fyra generationers arbetslöshet tärt ned ganska mycket av människors självkänsla, självförtroende och tro på att de ska kunna ta sig upp ur sin svåra situation.

Den här regeringen vill se stöd som ger alla människor rätt förutsättningar att kunna arbeta för sin egen försörjning. Det vi nu gör på en rad olika områden är till exempel förstärkningar för de mest utsatta barnfamiljerna och skattesänkningar som i första hand går till låg- och medelinkomsttagarna. Det handlar om att kunna försörja sig själv.