Fru talman! Det blir lite bittert att göra ett avslutande inlägg där jag måste kritisera ledamoten för hennes syn på svenska mark- och skogsägare som personer som vill förstöra naturen.

De som äger skog och mark i Sverige är väldigt många olika personer. Jämfört med förhållandena i andra länder äger man ofta en mycket mindre mängd areal, och man är väldigt mån om att ta hand om den på ett ansvarsfullt sätt.

Vänsterpartiet talar i samma vända om att vi ska fasa ut all fossil plast, alla förpackningar och allting som använder sig av kol, olja och gas som grund och ersätta det med något annat. Vad ska det ersättas med om inte pappers- och massaprodukter? Någonstans finns det en logik här som man måste ta hänsyn till.

I Sverige har vi ett väldigt sunt sätt att förhålla oss till den skog och mark som vi har. Vi exploaterar den inte på det sätt som man gör i andra länder, såsom i Kanada eller Brasilien, utan vi har ett ansvarsfullt brukande som leder till att vi har växande skogar som ökar i volym. Vi ser till att förse hela Europa med rena förpackningar och rena produkter som man kan använda. Det tycker jag är en väldigt bra sak, och jag vänder mig emot bilden av att man vill förstöra naturen när man äger skog och brukar den.

Ledamoten lyfter fram att det visserligen är bra att vi satsar på våtmarker men menar att inte ens det är tillräckligt. Men det har faktiskt aldrig i svensk historia satsats så mycket på våtmarker som med oss i regeringsställning. Under förra mandatperioden satsade det underlag som Vänsterpartiet ingick i lika mycket som vi har gjort i en enskild budget på våtmarker. Det blir lite svårt med trovärdigheten när vi har satsat två och en halv gånger så mycket som man gjorde under förra mandatperioden, totalt nästan 1,8 miljarder, för att återställa våtmarker.

Mer ska göras, och jag ser fram emot att debattera det vidare.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.