Fru talman! Jag kan medge att regeringen har gjort vissa insatser när det gäller havsmiljö och våtmarker, även om de inte är tillräckliga. Men den stora frågan är skogen. Där gör regeringen ingenting för att förbättra för biologisk mångfald utan snarare tvärtom.

Jag kan upprepa det jag sa tidigare. Även om regeringen har återställt en del av de medel till skydd av värdefull natur som man tidigare har dragit ned på är pengarna till skydd fortfarande helt otillräckliga för att täcka det behov som finns. Det vittnas från olika delar av landet om att markägare står i kö för att få skydda sina värdefulla skogar. Det sker inte på grund av brist på resurser.

Jag tycker absolut att vi måste fokusera på mer än bara skydd. Vi måste också ställa om brukandet, som jag också var inne på i mitt förra inlägg, så att man vid brukandet av skogen tar större hänsyn till biologisk mångfald.

Där tycker jag att regeringens politik lämnar en hel del övrigt att önska. Det blir intressant att se vad som kommer i regeringens skogsproposition senare under våren. Jag känner mig inte särskilt hoppfull, eftersom jag antar att den kommer att baseras på den senaste skogsutredningen som går i en helt annan riktning.

Jag vill återkomma till hur jag inledde. Naturkrisen är ett hot mot människors liv och hälsa. I ett sådant läge är det djupt oansvarigt att inte göra mer för att motverka den. Vi har i dag en regering som lutar sig tillbaka och i stället vill göra så lite som möjligt.

Om vi vill finns alla möjligheter att agera. Det finns ett globalt ramverk på plats, och det finns EU-regler på plats. Vi kan enkelt använda det klimatpolitiska ramverket som en modell för ett naturpolitiskt ramverk.

Inte minst känner folket en stark kärlek till naturen. De enda som inte vill att vi ska agera och lösa problemen är de som tjänar pengar på att förstöra naturen.