Fru talman! När det gäller regeringens strategi och handlingsplan för biologisk mångfald säger Torbjörn Ebenhard, som är forskningsledare vid SLU Centrum för biologisk mångfald, att hans bedömning är att den inte alls är någon strategi eller handlingsplan.

Regeringen har inte presenterat några nya åtaganden, styrmedel eller åtgärder. Det sker samtidigt som den själv bedömer att miljömålen inte kan nås med nuvarande och beslutade styrmedel och åtgärder.

Det finns bra dokument att luta sig mot för att vända utvecklingen för den biologiska mångfalden. EU har en strategi för biologisk mångfald och nu också en naturrestaureringsförordning.

De länder som kommer att klara sig bäst enligt den brittiska larmrapporten är de som investerar i skydd och restaurering av ekosystem. Allting talar alltså för att göra kraftfulla insatser här och nu för att undvika katastrofala konsekvenser.

Den svenska regeringen har i stället gjort sitt bästa för att slippa vidta åtgärder och försöker att slingra sig undan kraven. Regeringen kämpade först emot att naturrestaureringslagen alls skulle införas och har sedan agerat för att effekterna i Sverige ska bli så små som möjligt.

Den har exempelvis valt att politiskt styra rapporteringen till EU så att den inte ska utgå från vad vetenskapen bedömer krävs för att skydda den biologiska mångfalden. Genom siffertrixande vill man få det att se ut som att Sverige redan skyddar tillräckligt mycket natur.

Fru talman! Elefanten i rummet när det gäller Sveriges arbete med biologisk mångfald är skogsbruket. Miljömålsberedningen uppskattade att det finns ungefär 1,5 miljoner hektar urskog och naturskog som inte är skyddade i Sverige. Virkesuttaget från dem står för mindre än 1 procent av den årliga avverkningen. Det här är de mest värdefulla skogarna i hela Europa, och de riskerar att bli till papper för att regeringen inte vill skydda dem.

Regeringens så kallade satsningar på skydd av skog är ju sett till hela mandatperioden i själva verket kraftiga nedskärningar. Det är miljarder som saknas för att uppfylla behoven.

Utöver att skydda de mest värdefulla skogarna måste också brukandet av resten av skogen ställas om för att bidra till att stoppa och vända förlusten av biologisk mångfald. Annars lyckas vi inte.

Fru talman! Jag frågade också om ministern vill verka för införandet av ett naturpolitiskt ramverk i likhet med det klimatpolitiska ramverket. Eftersom naturkrisen är ett lika stort hot som klimatkrisen är det uppenbart att ett sådant ramverk behövs. Det bör på samma sätt som det klimatpolitiska ramverket omfatta lagstiftning, målsättningar och ett naturpolitiskt råd.

Varje regering ska ta fram en naturpolitisk handlingsplan som visar vilka åtgärder som ska vidtas för att nå målen, och man ska årligen redovisa hur arbetet för att motverka naturkrisen går. På samma sätt som Klimatpolitiska rådet ska det naturpolitiska rådet utvärdera regeringens arbete.

Jag har inte hört något riktigt svar på varför vi inte borde ha ett naturpolitiskt ramverk. När vi är så långt ifrån att göra det som krävs, alltså att stoppa och vända förlusten av biologisk mångfald, är det ju tydligt att mycket mer behöver göras.

Varför ska då naturkrisen inte ges samma dignitet som andra samhällskriser? Det kan väl inte vara så att man inte vågar stå upp emot skogsindustrin och deras lobbyister?