Herr talman! Jag tackar på nytt för svaret.

Jag instämmer i värdet av starka institutioner, men min poäng är att dessa starka institutioner också måste förstå sin roll i hierarkin. Vi politiker fattar beslut som de ska följa, inte som de ska tolka helt fritt med andra intentioner än den politiska viljans syfte med dessa spelregler. Det är väl där någonstans konflikten uppstår.

Skatteverkets specialgrupp AISS har uttryckligen sagt att man ska försöka sätta dit personer som ägnar sig åt en laglig skatteplanering, inte de som fifflar eller begår brott utan de som av olika skäl väljer att ha ett upplägg där de utifrån lagens ramar minskar sin skatt. Som privatperson kan man ha förståelse för det, inte minst när man ibland har åsikter om vart skatten tar vägen. Men om man inte behöver betala mer skatt väljer kanske inte ens en kommunist själv att göra det. Jag tror till exempel att Vänsterpartiet ska sänka sin partiskatt nu.

Det är det här som jag vänder mig emot. Nu har man justerat dessa skrivningar lite. Men det har ändå varit ett policydokument där myndighetens tjänstemän tillsammans med kommunikationsavdelningen har arbetat aktivt för att påverka så att nya beslut ska tas i denna kammare som myndigheten tycker vore bättre, inte för att följa besluten som tagits i denna kammare. Det vänder jag mig emot.

Jag skulle vilja höra om ministern vet om det arbetet pågår eller om man har lyckats sätta stopp för det.

Myndigheten har i uppdrag att finansiera välfärden. Det kan vara så att myndigheten, utifrån den skrivningen, upplever att det är deras jobb att hitta lite extra skatt även där lagen inte ger stöd för det. Finns det skäl att se över även det uppdraget?

Min sista fråga är: Tycker ministern att det är rimligt i allmänhet att generaldirektörer är kvar i tjänsten om de utreds för brott?