Fru talman! Jag tackar civilministern för svaret.

Min interpellation handlar om proportionerna mellan ett snabbt växande regelverk och de faktiska förutsättningarna att klara av att genomföra det i praktiken. Jag tycker också att det är glädjande att vi tar steg för att förbättra konsumentskyddet.

Ministern bekräftar själv att reformtempot på konsumentområdet är högt. EU-regler ska genomföras, ny nationell lagstiftning ska beslutas och Konsumentverket får i flera fall ett utökat tillsynsansvar. Ministern säger också något viktigt, nämligen att ny lagstiftning behöver följas av resurser, av mandat och av effektiva metoder. Allt det är vi helt överens om.

Men problemet, fru talman, är att regeringen trots detta konstaterar att Konsumentverket i samband med reformerna ska kunna hantera sina uppgifter inom befintliga resurser. Det är här frågetecknen hopar sig för mig. Konsumentverket har i sina budgetunderlag för 2026–2028 varit tydligt med att myndigheten står inför ett ökat antal tillsynsuppgifter, mer komplexa ärenden på digitala och gränsöverskridande marknader och ett växande behov av kompetens inom digital analys och AI. Även i Konsumentverkets rapport om influencers och marknadsföring konstaterar myndigheten att affärsmetoderna är mycket problematiska och att överträdelser sker i stor omfattning. Oseriösa företag tänjer systematiskt på gränserna, och barn och unga är särskilt utsatta. Problemen kvarstår.

Frågan är om staten verkligen ger myndigheten reella möjligheter att fullfölja sina uppdrag. Konsumentverket beskriver att nya uppdrag utan resurstillskott riskerar att tränga undan annan tillsyn. Mot bakgrund av detta räcker det inte med att säga att varje lagstiftningsärende bedöms för sig, som framgick av statsrådets svar. Konsumenten möter inte reformerna var för sig utan i en helhet. I den helheten är tillsynen redan hårt ansträngd.

Fru talman! Bedömer ministern att de nya uppdragen utan resurstillskott riskerar att tränga undan annan tillsyn?