Fru talman! Först vill jag säga till Anders W Jonsson att jag ofta ger mig utanför de mytomspunna tullarna i Stockholm. Jag är också kommunminister och ansvarig för länsstyrelser och landshövdingar, som jag besöker ofta. Jag är alltså ofta utanför Stockholms tullar, även om just jag råkar ha en bostad innanför de här tullarna.

Jag har absolut inget emot att titta vidare på det här. Jag stänger inte de dörrarna. Men jag vill inte stå här i talarstolen och ge förhoppningar om att det nu kommer att betalas ut pengaregn till de drabbade fastighetsägarna. Det kan jag nämligen inte lova. Jag vill inte ens ge en förhoppning om att det kan ske. Det finns inga aktuella sådana diskussioner i regeringen i dag.

Jag utesluter dock inte att på något sätt ge ett uppdrag till PTS att titta på vad som har gått fel och hur vi, genom avtalsutformning och annat, kan undvika att sådant här ska hända igen.

Jag vill också återigen, för tredje gången, upprepa att den nya betalningsmodellen, som vi har beslutat om och som nu är genomförd, där vi betalar efter och inte före projektets arbete är en åtgärd för att undvika att sådant här ska ske i framtiden. Därmed undanröjer eller i varje fall minimerar vi kraftigt risken för att oseriösa företag tar sig in på marknaden. Det har varit för lätt för oseriösa företag att få det här investeringsstödet. Den möjligheten täpper vi nu igen till stor del i och med den här betalningsmodellen. Det är ändå en konkret åtgärd som regeringen har vidtagit.

Jag kan inte här och nu från regeringens sida lova ekonomisk ersättning till dem som har drabbats. Men vi hoppas att detta löser sig genom det rättssystem vi har.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.