Fru talman! Det är uppenbart för mig att statsrådet skulle behöva ge sig utanför Stockholms tullar, kanske besöka en del av markägarna hemma i Lingbo och se hur marken har skadats. De tecknade i god tro avtal, med PTS logga på, och tänkte att det var viktigt för bygden.

Det är dessutom inte vilka områden som helst i Sverige som har drabbats. Det är de mest glesa delarna av landet som har fått investeringsstödet, precis som det var avsett.

Om det fanns någon vilja hos regeringen att göra något åt det här skulle de kunna göra det. Det finns alla möjligheter för en regering att fatta beslut ex gratia och så vidare. De skulle åtminstone kunna ge PTS i uppdrag att titta på vad som gick fel. Hur stora är skadorna? Vad handlar detta om? Man kan skaffa sig ett ordentligt underlag.

När jag träffade många drabbade markägare tog jag på mig uppdraget att åtminstone försöka berätta för ansvarigt statsråd om hur bedrövlig situationen har blivit och om konsekvenserna av de bristande kontrollerna, i hopp om att det skulle finnas någon vilja över huvud taget hos regeringen och statsrådet att titta på det här.

Efter den här debatten, fru talman, kan jag dock konstatera att statsrådet uttrycker sin empati och sin medkänsla – det var andra vackra ord också. Men utöver de ändringar som gjordes 2024 kommer regeringen dock inte att lyfta ett finger för de drabbade markägarna i Sveriges allra glesaste bygder.

Det gör mig besviken, dock inte förvånad. Men de som kommer att bli väldigt besvikna över statsrådets svar på de här frågorna är förstås de drabbade små markägarna i de glesaste delarna av Sverige.