Fru talman! Först vill jag bara säga att jag lyfter fram exemplet Lingbo, men det här finns på ett stort antal ställen i Sverige. Mindre landsbygder runt om i landet råkar illa ut på grund av ett dåligt utformat statsinvesteringsstöd och en myndighet som inte har följt upp det.

Jag kan ta ansvar också från Centerpartiets sida. Vi såg att det var oerhört viktigt för den svenska landsbygden att få till stånd de här starka stöden för fiberutbyggnad. Vi insåg kanske inte då att det är viktigt att man har säkerhetskontroller.

Jag välkomnar att man sedan 2024 har ett vettigare sätt att betala ut, men icke desto mindre är det ett antal små markägare långt ute i glesbygden i Sverige som har drabbats oerhört illa. Framför allt gäller det dem som inte har fått tillgång till fiber på det sätt som de skulle ha.

Där är det kallhamrade svaret från den här regeringen: Det där får ni sköta själva. Det var ett statligt investeringsbidrag. Det var en statlig myndighet, PTS, som var inblandad. Men juridiskt sett är det här ett civilrättsligt avtal mellan en markägare och en entreprenör, och från regeringens sida kommer vi inte att lyfta ett finger för att stötta dem som är drabbade.

På något vis är det signifikativt för hur man ser på Sverige. Man bor som statsråd i Stockholms innerstad. När det börjar snöa i Stockholm är statsministern snabbt ute och ska hjälpa till med snöskottningen. Men när en svår storm drabbar de norra delarna av landet händer ingenting. Frågan är hur det skulle ha varit om någon hade grävt av en villatomt i Djursholm, om det då hade varit samma attityd från regeringens sida.

Det här är ett exceptionellt fall. Det är små markägare som drabbats oerhört hårt. Regeringen har faktiskt möjlighet att gå in och se hur man kan lösa en sådan situation. Strikt juridiskt är det precis som statsrådet säger: Det är ett civilrättsligt avtal mellan markägare och entreprenör, och regeringen har ingenting med det att göra. Men om man tittar djupare på detta och ser vilka bygder i landet som drabbats borde det vara en annan attityd från regeringens sida, snarare än: Nu har vi lagt om systemet så att det inte kommer att hända igen.

Nej, det kommer det inte att göra. Men alla de som har drabbats sitter där med förstörda åkrar, med icke-fungerande fiber, med avgrävda vägar och med dräneringstrummor som försvunnit. Och de har inga som helst möjligheter att få ekonomisk kompensation, eftersom företaget i det aktuella fallet inte går att få tag på över huvud taget.

I det läget, och med tanke på att det var en sådan stor satsning från staten, måste man ge myndigheten i uppdrag att titta igenom detta, se vilka vägar som kan finnas framåt och hur det kan korrigeras när de företagen nu i princip försvinner från marknaden och som det inte går att få någon ekonomisk ersättning från. Kan vi på något viss stötta de här stackars markägarna så att det inte blir de som blir sittande med svartepetter?

Fru talman! Som jag uppfattar regeringens svar säger de tyvärr: Vi har medkänsla och känner empati – och alla vackra ord som statsrådet sa – men vi kommer inte att lyfta ett finger för att hjälpa de markägare som har drabbats av en misslyckad statlig satsning som gick så fel då oseriösa företag gick in och tog en stor del av kakan.