Fru talman! Ida Ekeroth Clausson verkar läsa färdigskrivna anföranden innantill, och det är kanske därför jag inte får svar på mina frågor. Det kan nog upplevas som lite lustigt när man lyssnar på debatten.

Eftersom majoriteten av de vräkningar som Ida Ekeroth Clausson pratar om sker i kommuner som är styrda av Socialdemokraterna – Stockholm, Malmö och Göteborg – frågade jag ifall Ida Ekeroth Clausson, i stället för att bara debattera här, har ringt sina partikamrater och frågat vad de gör och varför det är på det sättet. Det kan vara ganska rimligt och enkelt att tänka sig att man gör det och säger: Hej, Socialdemokraterna i Stockholm! Hej, Socialdemokraterna i Göteborg! Hej, Socialdemokraterna i Malmö!

Det gäller särskilt Malmö, där Socialdemokraterna låtsas ringa till vanliga medborgare som senare visar sig vara partimedlemmar. Då skulle de ju kunna få ett öppet samtal från en annan socialdemokrat som frågar: Varför gör ni på det här sättet? Hur ser det ut egentligen?

Jag har redogjort för en lång rad åtgärder som vi har vidtagit, och jag kommer att återkomma till fler. Vi har höjt bostadsbidraget för barnfamiljer med 800 kronor för familjer med ett barn och 1 000 kronor för familjer med två barn. Som jag redogjort för har en ensamstående mamma eller pappa med två barn alltså 3 100 kronor mer att röra sig med nu än vad de hade med de regler som Ida Ekeroth Clausson verkar förespråka i stället och som gällde 2022. Det har alltså skett avsevärda förbättringar.

I tider av desinformation och ryktesspridning undrar jag varför Ida Ekeroth Clausson helt underkänner SCB:s statistik på det här området. Enligt Statistiska centralbyrån har nämligen andelen ekonomiskt utsatta barn inte ökat, utan tvärtom har det skett en gradvis minskning sedan 2019. Har SCB fel om detta?

Det här betyder givetvis inte att det inte finns familjer som har det oerhört tufft och barn som på olika sätt har det svårt och som behöver mer hjälp och bättre åtgärder från samhället. Men på vilket sätt har SCB fel? Det är en fråga som skulle behöva ett svar.

Sedan kom det en massa påståenden om skuldstatistiken, fru talman. Jag tänker läsa lite innantill här. Under 2025 fick Kronofogden in drygt 1 146 000 krav gällande bland annat obetalda fakturor, räkningar och avbetalningar på lån, så kallade betalningsförelägganden.

Enligt Ida Ekeroth Clausson är det en ökning, men enligt Kronofogden är det en minskning med 10 procent jämfört med 2024. Antalet berörda personer är drygt 412 000, vilket är en nedgång med 7 procent jämfört med föregående år. Beloppen i kraven har dessutom minskat med 18 procent jämfört med föregående år.

Det här väcker frågor till Ida Ekeroth Clausson: Vad är det som Statistiska centralbyrån har fel om? Vad är det som Kronofogden har fel om? Varför kan man inte utgå från våra myndigheters officiella statistik när man gör sina uttalanden? Det är inte säkert att det bara är det som man pratar om på interna kurser som är sanningen.

Min fråga till Ida Ekroth Claesson blir som sagt: Vad är det i SCB:s och Kronofogdens statistik som är fel? Uppenbarligen rimmar den ganska illa med de påståenden som Ida Ekeroth Clausson läste upp.