Herr talman! Jag tackar på nytt för svaret från finansministern.

Jag instämmer naturligtvis i bilden av att Sverige har haft och har ett flertal konkurrensfördelar. En av de tydligaste har naturligtvis varit de låga elpriserna och det stabila energisystemet, som har skapat förutsättningar för duktiga svenskar att förverkliga sina idéer och skala upp sina bolag. De har kunnat göra det utifrån en lagtillämpning som har varit förutsägbar. De har kunnat räkna med att staten och de olika offentliga institutionerna är att lita på med låg grad av korruption och annat som saknas i länder med lika duktiga invånare men med ett mer osäkert läge att driva sitt företag i.

Det är sant som ministern har varit inne på att Skatteverket – om vi väljer att landa just i den myndigheten – har ett högt förtroende. Samtidigt skiljer sig det förtroendet åt mellan branscher. Är det någon situation där myndigheten har varit på tapeten med långa, utdragna och mångfaldiga rättsprocesser är det mot den svenska riskkapitalbranschen, och den har sannolikt inte samma förtroende för myndigheten som många andra företag har.

Låt mig gå vidare på temat konkurrensfördelar. Faktum är att Sverige är och förblir en hubb för riskkapital från framgångsrika svenskar, med möjlighet att investera i andras idéer och projekt, och även från internationella och institutionella investerare från hela världen. De tycker att den svenska eller nordiska marknaden är intressant, och de har valt att placera kapital i Sverige. Det i sin tur har skapat en förutsättning för alla de företag som har högt förtroende för Skatteverket att bedriva sin verksamhet.

Om riskkapitalisterna väljer att lämna landet på grund av att de inte litar på Skatteverket eller att det blir långa utdragna rättsprocesser med rädsla för att behöva intjäna kapital någon annanstans i världen för att ha råd att betala skatten till Skatteverket om Skatteverket vinner tvisten mot bolaget eller individen försvinner kapital ut ur Sverige. Då försämras förutsättningarna för övriga företag i Sverige att erhålla kapital för att förverkliga sina drömmar och tankar.

De företag som har ett högt förtroende för Skatteverket ser det inte som Skatteverkets fel att kapitalet dräneras, men så blir kontentan. Det blir i förlängningen vad som sker. Vi vet att många har lämnat landet, och vi vet att fler planerar att göra det, trots att vi från politikens sida har försökt att reda ut oklarheter i lagstiftningen. Vi har förstärkt olika utredningar för att titta på specifika frågor, inte minst carried interest. Olika riskkapitalister upplever att de inte vet var myndigheten kommer att landa. Det finns andra branscher som upplever motsvarande aktivism, eller vad vi väljer för begrepp, inte minst kopplat till tobaks- och nikotinindustrin. De upplever att Skatteverket regelbundet angriper dem.

Det här är ett bekymmer för kanske ett fåtal men som på det stora hela skapar följdeffekter för hela det svenska näringslivet med stora risker som följd. I nuläget driver dessutom myndigheten en process mot en av de mest framgångsrika svenska entreprenörerna som lämnade Sverige redan på 80-talet och som sedan har byggt upp en mångmiljardförmögenhet runt om i hela världen. Han hade gärna investerat i Sverige, men han uttrycker nu att han väljer att göra det i andra länder eftersom Skatteverket driver en process mot honom för pengar som har tjänats in runt om i hela världen men inte här.

Min ambition från näringsutskottets sida och det arbete jag gör är att locka hem framgångsrika svenskar, och vi borde säkerställa att de framgångsrika svenskar som i dag funderar på att lämna Sverige stannar kvar här. I den frågan blir Skatteverket centralt.

Upplever ministern att det finns mer politiken kan göra för att lugna dem som funderar på att lämna landet eller locka hem dem som redan har lämnat landet?