Herr talman! Jag tycker inte att Anders W Jonsson riktigt lyssnar på vad jag säger. Vi säger inte att det som TLV nu gör kommer att vara tillräckligt för att vi ska få ökad tillgång till läkemedel och särläkemedel. Det kommer inte att vara det. Det är därför vi vill göra fler och andra saker.

Däremot kan man ännu inte säga att det inte har någon effekt, för arbetssättet håller på att implementeras. Man gör andra överväganden och andra bedömningar kring särläkemedel än vad man har gjort tidigare, och man ändrar i en annan ände så att särläkemedel prioriteras upp kontra en del andra läkemedel inom ramen för det nuvarande systemet. Det är bra, och det kommer att kunna ge förändringar.

Kommer de att vara tillräckliga? Det tror jag inte. Det är därför jag också pekar på de problem som finns, inte minst gällande NT-rådet och regionernas ansvar. Särläkemedel är inte sällan klinikläkemedel, och där krävs det också andra förändringar för att det ska vara möjligt för fler att få del av dem.

Det är klart att vi inte är nöjda med den situation vi ser nu. Jag tycker att det finns många stora brister i det svenska läkemedelssystemet som vi behöver åtgärda för att patienter ska få ökad tillgång till läkemedel.

Vi tar fram en särskild strategi för sällsynta hälsotillstånd, där det här förstås kommer att vara en viktig del. Det är klart att det behöver vidtas olika typer av åtgärder. Vi har bildat en arbetsgrupp med deltagare från regionerna, SKR och Regeringskansliet i syfte att tillsammans arbeta för ökad tillgång till nya effektiva läkemedel med en långsiktigt hållbar prissättning, förstås. Inom ramen för överenskommelsen för vi de här dialogerna för att öka trycket i dessa frågor och förstås för att kunna pressa läkemedelsbolagen ytterligare så att fler läkemedel ska kunna introduceras.

Det är otroligt angelägna frågor, där det gäller att jobba för att få effekt av det man gör.