Herr talman! Tack, Marie Olsson, för interpellationen! Jag är ledsen att jag sa fel.

Den här debatten och frågorna är viktiga av flera anledningar. Väldigt många människor utnyttjas och far illa i de här miljöerna med arbetslivskriminalitet. En annan orsak är naturligtvis att det snedvrider konkurrensen för alla hederliga företagare som kämpar varje dag med sin elfirma eller vad det vara må och gör det mycket svårare. Ytterligare en anledning till att det är så viktigt att jobba med de här frågorna, som även Marie Olsson lyfter fram, är gängkriminaliteten. Vi tänker oss lätt ungdomar i förorten, men det handlar om Bandidos och många andra stora gäng som nu har flyttat bakom datorn och startar företag som inte är företag eller företag som man tömmer och därigenom lurar så mycket pengar som möjligt av systemen. Det finns en sådan bredd i detta. Oavsett skäl är det viktigt att jobba mot just det här.

Jag förstår att Marie Olsson vill att regeringen ska fortsätta göra ännu mer. Det kan hon lita på att vi kommer att göra. Vi har ett våldsamt tempo för mycket av den lagstiftning som myndigheterna har bett oss att komma med. De är duktiga och vet vilken lagstiftning som behöver förändras. Det gäller till exempel att man tidigare inte fick dela sekretesskyddade individuppgifter, men det gäller även många andra delar.

”Myndighetssamverkan” är för mig kanske inte det vackraste ordet, även om många generaldirektörer tycker det. Men jag har under de här tre åren slagits av hur fantastiskt bra myndighetssamverkan funkar. Många av våra myndighetschefer har bara bestämt sig för att lösa problemen. Då måste man jobba tillsammans, och det gör de verkligen, vilket jag tycker är fantastiskt att se. Sedan finns det mycket mer att göra, precis som Marie Olsson säger.

I ESO-rapporten var beloppen ännu högre än vad vi trodde förut. Ingen vet förstås exakt, men det handlar om enorma pengar. Det är pengar som möjliggör skjutningar, sprängningar och rekryteringar av 13-åringar till väldigt grova våldsbrott. De möjliggör också att grovt kriminella människor kan leva ett lyxliv på en solkust någonstans. Därför går vi väldigt hårt på just pengarna.

Det fanns en tid när politiker mest pratade om partyknarkande. Narkotika är självklart en del i detta. Men det är så mycket mer som sker. Marie Olsson lyfter bland annat fram arbetslivskriminalitet och svartarbete.

Vad gör då regeringen? Precis som jag sa jobbar myndigheterna aktivt. Vi har också gett dem olika målbilder som de ska jobba tillsammans med för att komma åt fusket. Det kommer lagstiftningsförändringar, som till exempel gäller kontrollmöjligheterna för företag som har godkännande för F-skatt.

F-skattsedeln har också varit en väg. Vi ville göra det lätt att bli företagare, men det har också varit alldeles för lätt för kriminella att bedriva kriminella företag. Här har vi tagit ett ordentligt häv för att komma till rätta med arbetslivskriminalitet.

Jag kommer såklart inte att ge mig förrän nivåerna är betydligt mycket lägre än vad de är i dag så att färre människor utnyttjas och färre hederliga företagare upplever att det finns en felaktig konkurrens. Arbetet pågår och kommer att fortsätta. Vi har ett högt tempo och fortsätter med det tills vi har knäckt den grova kriminaliteten så att människor inte fastnar i dessa nät.