Herr talman! Det stämmer, det är Marie Olsson och inte Mikael Damberg, även om jag kan förstå att finansministern har Mikael Damberg för ögonen!

Jag vill börja med att tacka ministern för svaret på min interpellation. Enligt Expertgruppen för studier i offentlig ekonomis rapport Svarta siffror – en ESO-rapport om den kriminella ekonomins omfattning uppskattar de att den kriminella ekonomin omsätter hela 352 miljarder kronor per år i Sverige. De menar att de har räknat lågt och att omsättningen troligtvis ligger ännu högre.

Den största kategorin i den kriminella ekonomin är den svarta ekonomin, där svartarbete och bedrägerier mot staten ingår. Svartarbete uppskattas omsätta hisnande 189 miljarder kronor per år, vilket är hela 54 procent av den kriminella ekonomin i Sverige. Svartarbetet används av oseriösa företag som dels utnyttjar arbetstagare, dels totalt snedvrider konkurrensen för alla seriösa företag som sköter sig och gör rätt.

Riksrevisionen har nyligen genomfört en granskning av Skatteverkets åtgärder mot svartarbete. De konstaterar att det finns brister, och därför lämnar de rekommendationer på åtgärder. Regeringen anser trots detta att det inte finns anledning att vidta några åtgärder med anledning av Riksrevisionens rapport.

Ett sätt att tydligt öka trycket på oseriösa företag som hotar sund konkurrens genom till exempel användande av svart arbetskraft är att genomföra fler kontroller. Detta påpekas till exempel i statens offentliga utredningar när det gäller effektivare kontrollmöjligheter i systemet för rot, rut, grön teknik och personalliggare. Där framgår det också att antalet kontroller har minskat rejält. Även om Skatteverket har bättre verktyg för att riskbedöma är det oerhört viktigt att det genomförs kontroller för att komma åt den kriminella ekonomin.

Herr talman! I oktober förra året deltog jag i en paneldebatt hos Frisörföretagarna. Det är en bransch som tillsammans med flera andra branscher är mycket drabbad av svartarbete. Där fanns ett stort antal seriösa frisörföretagare som gör rätt för sig, och det de efterfrågar är fler kontroller från Skatteverket. Kontrollerna får bort oseriösa företagare som förstör branschen. Även experten från Skatteverket som deltog uppgav att de skulle behöva göra betydligt fler kontroller men att resurserna inte räcker till, och också Riksrevisionens rapport om Skatteverkets åtgärder mot svartarbete tar upp att det behövs fler kontroller. Trots allt detta bedömer alltså regeringen att det inte behövs ytterligare åtgärder.

Finansministern säger i sitt svar att regeringen har genomfört flera åtgärder för att stoppa svartarbetet och att det, som vi som sitter i skatteutskottet vet, arbetas med förslag om förbättrade kontrollverktyg för Skatteverket mot företag som tillhandahåller just rot- och rutarbeten.

Efter de åtgärder som regeringen har genomfört fortsätter svartarbetet i stor omfattning i Sverige – hisnande 189 miljarder, troligtvis mer. Utifrån det vill jag ändå fråga finansministern vad som skulle krävas för att regeringen skulle anse att det behöver vidtas ytterligare kraftfulla åtgärder för att komma åt den omfattande svarta ekonomin och svartarbetet.