Herr talman och statsrådet! Interpellationer bygger ytterst på frågor, och här var frågan om Skatteverket har de befogenheter som krävs för att stoppa skenskrivningar och om regeringen kommer att agera för att detta omedelbart upphör.

Tyvärr blir svaret nej på båda frågorna. Skatteverket gör visserligen saker, alltifrån lite tafatta uppmaningar om att sätta lås på sin brevlåda – då kanske man också ska uppmana adressförsäljarna att inte ta med sig en kofot – till att faktiskt lyckas ta bort en och annan skenskriven person. Något stopp i närtid är alltså inte att vänta. Om det visar sig att vi måste få fram ny lagstiftning kan det här i värsta fall tvärtom dra ut på tiden. Jag hoppas att så inte är fallet, men när man lyssnar på Skatteverkets experter kan man misstänka att det kan bli så.

Det är för dåligt, herr talman. Att få känna sig trygg i sitt eget hem är inte för mycket begärt. Att ha rådighet över vem som har tillgång till ens adress är inte heller för mycket begärt. Det finns också därutöver saker, herr talman, som vi inte har varit inne på här i dag. Hur spännande är det till exempel att lägga ut ett fritidshus till försäljning om det visar sig att 30–40 personer är skrivna där? Då börjar varningsklockorna att ringa. Vem tar ansvar för den värdesänkningen?

Jag uppfattar att Elisabeth Svantesson i grund och botten är med oss i att det inte får gå till på det här sättet och att vi måste göra någonting. Skillnaden är just den att Elisabeth Svantesson har en unik möjlighet att göra något åt saken, och det är inte bra, herr talman, när den som har störst möjlighet att agera är den som är sist på bollen. Nu ser det ut som fyra förlorade år.