Herr talman! Jag tackar finansministern för svaret.

Sverige har som bekant en stolt historia av framgångsrika innovationer, företag och entreprenörer. Över hela jorden känner man till svenska företag, produkter och varumärken.

Finansministern nämner i sitt svar det internationellt sett höga förtroende som den svenska allmänheten har för våra offentliga institutioner. Jag instämmer. Det har också utgjort en konkurrensfördel för Sverige att ha just dessa stabila institutioner, den rättssäkerhet som präglat oss och den förutsägbara lagtillämpningen.

Det jag räds är att det förtroendet bland såväl medborgare som företag riskerar att urholkas. Allt oftare träffar jag väljare som upplever att svenska myndigheter lever ett eget liv, som om de vore oberoende av de beslut som tas i denna kammare. De beskriver en känsla av att de på valdagen gav politiken ett mandat som sedan inte lyser igenom i myndighetsutövningen. Kanske är det för att den svenska statsförvaltningen lämnar en del att önska rörande den hastighet med vilken politisk förändring kan åstadkommas. Kanske är det för att den politiska förändringen urvattnas av vissa myndigheter vid den faktiska tillämpningen. Kanske är det för att ren och skär aktivism motverkar den politiska viljan.

Oavsett vilket, herr talman, riskerar resultatet att bli detsamma: ett ökat misstänkliggörande av offentliga institutioner och ett avtagande förtroende för desamma. Det är allvarligt av många skäl, men kopplat till temat för denna interpellation är det allvarligt eftersom företag, åtminstone inom vissa sektorer, är enkla att flytta på. Om de väljer att lämna Sverige går vi miste om investeringar, arbetstillfällen och tillväxt.

Det är en sak om väljarna ger oss politiker ett mandat att ändra en lag på ett sätt som något företag sedan blir missnöjt över. Då har vi åtminstone väljarna i ryggen. Det är en helt annan sak när myndigheter väljer att inte blint följa lagen utan i stället utifrån eget tycke tillämpa den tvivelsamt eller medvetet göra avsteg från lagens intentioner för att driva på för förändring av lagen.

Det sistnämnda har vi nu i snart ett år vetat är fallet hos Skatteverket. Aftonbladet kunde avslöja att de i interna policydokument uttryckligen beskrev att de i sin myndighetsutövning skulle angripa helt laglig verksamhet med ambitionen att driva opinion för lagändringar – ett projekt från myndigheten som bland annat mynnat ut i det något absurda läget att en annan myndighet, Kronofogden, nu processar mot Skatteverket för att en entreprenör ska få tillbaka de medel som domstol bedömt att Skatteverket hållit emot honom.

Vi ser hur företag tvingas driva rättsprocesser mot Skatteverket för att erhålla sina egna offentliga handlingar trots att motsvarande handlingar lämnats ut i andra fall. Som grädde på moset pågår ett flertal förundersökningar mot såväl personer i ledande ställning på myndigheten som myndigheten själv.

Det lämpar sig inte att i denna kammare yttra sig i detalj om dessa rättsprocesser, pågående eller avslutade, men det går att konstatera att de sannolikt påverkar förtroendet för myndigheten negativt.

Herr talman! Denna interpellation lämnade jag in i november förra året. Nu när vi debatterar den i februari är frågan fortfarande aktuell, även om vissa åtgärder har vidtagits. En rekrytering till ny generaldirektör för Skatteverket har påbörjats, en lagrådsremiss för utökat tjänstemannaansvar har presenterats av regeringen och vi har underlättat avstängningen av statsanställda från deras anställningar.

Frågan blir därför om ministern bedömer att detta är tillräckligt för att Skatteverket även i framtiden ska åtnjuta högt förtroende.