Herr talman! Jag tackar för frågan. För mig är det här inte så väldigt svårt. Tveksam är jag sällan. När jag får underlaget till ett beslut kan jag fatta beslut. Tveksamhet kanske inte är mitt starkaste kännetecken.
Det är väldigt viktigt för mig att denna myndighet, som nu äntligen har kommit på plats under den här regeringen, verkligen arbetar med det fusk och de bedrägerier som förekommer. Utbetalningsmyndighetens uppgift – för dem som inte vet det – är att komma till rätta med att medborgare felaktigt tar ut flera ersättningar från olika system som inte pratar med varandra.
Att transaktionskonto kunde vara ett verktyg var en väldigt tydlig inställning. I början var det både för- och nackdelar som lyftes. Nu lyfter Ingela Nylund Watz fram de negativa konsekvenserna, men det fanns både för- och nackdelar. Här är jag ödmjuk. Det här är en typ av verksamhet som det inte är självklart hur man ska arbeta med.
Det låter ungefär som om vi snabbt tryckte på en knapp och det var över. Men det var en lång diskussion. Jag har tänkt mycket på vad som är det bästa på sikt och vilket mervärde det finns med ett transaktionskonto. När myndigheten kom på plats såg vi att den kan utföra uppdraget utan detta konto. Att man har ett transaktionskonto innebär att alla transaktioner, det vill säga utbetalningar från olika myndigheter, ska gå in på ett konto och att de ska gå genom Utbetalningsmyndigheten. Men datan från de här myndigheterna har man tillgång till ändå. Analyserna som behövs för att se var fusk, bedrägerier och annat uppstår kan man göra utan transaktionskonto.
Det har förts diskussioner med både Utbetalningsmyndigheten och andra myndigheter, som jag sa i interpellationssvaret. Det är alldeles självklart att det allra bästa hade varit om vi inte börjat utveckla detta. Det var inte självklart då, men det är det nu. Att nu dra i bromsen och se till att det här inte utvecklas kommer att spara rätt mycket pengar under kommande år, och man kommer att kunna utföra sin uppgift ändå.
Herr talman! Det är kanske lite magstarkt att prata om risker. När jag tillträdde var planen att myndigheten skulle ligga i Södertälje. En myndighet som har data vilka nästan hör till de mest högklassificerade och som hanterar befolkningens olika ersättningar skulle placeras i en kommun som kämpar och jobbar hårt mot infiltration. Nu fanns det ingen bra lokal där, men det var ganska självklart för mig att detta inte var den bästa lösningen. Det var en ganska riskfylld miljö. Därför drog jag i bromsen och såg till att myndigheten hamnade på ett annat ställe: här i Stockholm. Det hade kunnat bli någon annanstans i landet, men det var ganska ont om tid.
Myndigheten gör nytta och kommer att göra nytta för att pressa tillbaka den kriminella ekonomin men också fusk och bedrägerier, så att skattepengarna går till rätt personer och till rätt saker. Det kommer att vara otroligt viktigt i arbetet med att bekämpa kriminalitet, men det handlar också om förtroendet för hela systemet. Det har kanske funnits en naiv syn på tilliten mellan medborgarna och staten; det behövs vissa kontrollfunktioner. Men man kan göra det här utan transaktionskonto.