Fru talman! Jag har en hälsning till ledamoten Christian Carlsson apropå Stockholm och primärvården. I Stockholm går det väldigt bra. Man har aldrig haft så hög uppräkning av antalet läkare som nu, man har en plan man jobbar efter och man kommer att fördubbla antalet allmänläkare på tio år, vilket man finansierar fullt ut. Man har förstås också väldigt bra kontakt med facken om detta.

Fru talman! När det gäller nära vård säger Myndigheten för vård- och omsorgsanalys, Vårdanalys: ”Efter flera års satsning har hittills inget av regeringens mål för omställningen till en god och nära vård uppnåtts. Regeringen, regionerna och kommunerna behöver göra ett omtag för att säkerställa en samordnad styrning.”

Omställningen till god och nära vård har varit en ledstjärna inom sjukvården i snart tio år. Begreppet ekar i korridorerna på Socialdepartementet, men man har kanske inte lyft fram primärvården så som man borde under mandatperioden. Samtidigt som man måste lägga en större del av pengapåsen på vårdcentralerna kan man inte avlöva sjukhusen eftersom antalet vårdplatser har minskat under ett antal år. Målet om antalet listade patienter per läkare, som vi alla står bakom, är också ganska avlägset. Det här är svår materia att hantera, för det handlar om vårdcentraler kontra sjukhusvård. Man kan dock prioritera annorlunda. I stället för att sänka skatter med 70 miljarder kan man satsa mer på denna fråga.

Fru talman! Under pandemin och inför valet 2022 pratade Kristdemokraterna ofta och gärna om sjukvårdens behov. Men nu är tonen en annan, och det handlar ofta om att förstatliga och att allt är regionernas fel.

Vänsterpartiet vill se höjda statsbidrag, inte för att vi är slösaktiga utan för att vi ser att om regionen ska klara detta måste statsbidragen indexeras. De måste alltså räknas upp varje år för att inte halka efter när det gäller pensioner, priser och så vidare. Jag anser att staten måste ta ett större ansvar för omställningen om det ska bli någon.

Vårdanalys, som följer denna fråga, säger också att omställningen främst har resulterat i olika avgränsade projekt som är i linje med omställningens mål men som inte för frågan framåt. Vårdanalys avslutar så här: ”Vi bedömer att den uteblivna måluppfyllelsen i hög utsträckning beror på att verksamheterna inte fått förbättrade ekonomiska eller personella resurser, vilket krävs för att genomföra förändringarna.”

Vi ser i dag en ganska ojämlik vård över landet, både klass- och regionmässigt. Vi ser brist på vårdplatser, brist på legitimerad personal och i många stycken usla arbetsvillkor för vårdpersonal. Om vårdcentralerna ska vara basen i kedjan måste det ske ganska omfattande, planlagda förändringar. Det gäller specifikt arbetsmiljön, för utan personal blir det ju inget.

Första linjen för psykisk ohälsa borde vara en självklarhet lite överallt, men då krävs också personal med lämplig utbildning inom primärvården. Vi tycker att detta är bra, och det är inget vi är emot i propositionen. Man måste ha psykologer och kuratorer som arbetar med detta, och man måste komma in tidigt för att kunna förebygga psykisk ohälsa.

Propositionen innehåller några steg för att förbättra och stärka möjligheterna till en god och nära vård. Vänsterpartiet har inget emot detta men anser att det krävs mycket mer för att få en fungerande primärvård.

Vi vill ta upp två saker i propositionen. Den första gäller hur man ser på vård generellt. Fysisk och psykisk vård borde finnas inom all vård, inte bara inom primärvården. Detta har också Vårdanalys och Röda Korset lyft upp i sina remissvar. Men regeringen menar att detta inte behövs, vilket vi tycker är ett grunt argument. Vi vill därför att regeringen återkommer med förslag på hur man kan lyfta fram denna fråga inom hälso- och sjukvården generellt.

Vi vill också ha en djupare analys av vad förslagen får för ekonomiska konsekvenser. Ska det anställas psykologer och kuratorer måste man också ha en tanke om hur det ska finansieras. Både den psykiska och den fysiska vården ska ju förstärkas.

Regeringen menar att eftersom förslaget inte anses innebära några nya obligatoriska uppgifter eller skillnader i ambitionsnivå lämnas det till huvudmännen att analysera hur de ska fixa detta. Jag tycker att det är lite skruvat, och Vänsterpartiet tycker att det är lite motsägelsefullt av regeringen att å ena sidan säga att förslaget kommer att göra skillnad, å andra sidan säga att det inte kommer att innebära några förändringar.

Det väcker frågan om vad man egentligen vill med detta. Har regeringen så här låg ambitionsnivå? Eller tror man att detta ska lösas helt geschwint genom att psykologerna kommer flygande till vårdcentralerna utan att vårdcentralerna och regionerna påverkas ekonomiskt?

Vi vill se en konsekvensanalys av förslaget och vill att regeringen återkommer med en fördjupad analys av vad förslaget om att primärvården ska tillgodose både fysiska och psykiska vårdbehov får för ekonomiska konsekvenser.

Jag yrkar bifall till reservation 1.