Fru talman! Om jag själv i den rollen hade fått den typen av kritik från Finanspolitiska rådet hade jag nog känt mig väldigt ödmjuk och tänkt att här behövde göras en hel del.

Jag vill bara upprepa, och det är väldigt viktigt, att vi ser det mycket stora stödet till Ukraina som tillfälligt. Vi hoppas verkligen att det här kriget inte ska vara permanent. Då ska man, enligt alla konstens regler, lägga det utanför. Det är också en fråga om hela Europas frihet. Jag vill bara understryka det.

Jag vill också tacka för samarbetet både i målkommittén för statsfinanserna, de ramverksdiskussioner som vi pratar om i dag, och i försvarsförhandlingarna. Jag tycker att det var jättebra att det fanns en bred enighet där.

Problemet är ju att man lägger en superexpansiv budget på toppen av det och att vi få som drog i nödbromsen i höstas på gränsen till förlöjligades för att vi ville göra det. Man viftade bara bort det. Sedan säger man plötsligt att pengarna är slut och att det är tomt i kassan – vi kan ringa Finanspolitiska rådet och prata om det, men det är slut på pengar. Detta säger man alltså samtidigt som man just har sagt att man behövde pressa på med jättemånga kortsiktiga åtgärder inför valet.

Det här hänger fortfarande inte ihop, i synnerhet som man inte levererar på jobben, på företagen eller på tillväxten, så som vi alltid gjorde när vi samarbetade inte bara i målkommittéer och om försvaret utan även om att få en bra och sund ekonomisk politik i Sverige.