Herr talman! För några veckor sedan träffade jag Jomana, 18 år, här i riksdagen tillsammans med flera riksdagskollegor. Jomana berättade att hon precis hade beställt sin studentmössa när brevet kom från Migrationsverket. Efter att ha levt 14 år i Sverige hade hon fyra veckor på sig att packa ihop hela sitt liv. 18 år gammal förlorade hon rätten att leva med sin familj, gå klart sin gymnasieutbildning och drömma om att bli socionom i Sverige och bidra till ett starkare samhälle.

Jomanas vänner, lärare, rektorer och andra medborgare runt om i hela landet har sagt ifrån, precis som de har gjort när det gäller Ayla från Sigtuna, som ska utvisas ensam, utan sin familj, till Iran. Vi har läst om Batis, som fick sitt svenska körkort samma dag som beskedet kom: Du är inte längre välkommen.

De här ungdomarna förlorar rätten till sin framtid, till sitt liv och till Sverige, som nu är deras hemland – för att de har fyllt 18 år. Regeringen har tagit bort den möjlighet som fanns för etablerade människor, som haft uppehållstillstånd och som har en stark koppling till Sverige, att fortsätta bygga sina liv.

Många partier har sagt: Det måste bli ett stopp. Och en minsta gemensam nämnare för oss alla vore att nu lagstifta om ett moratorium som stoppar de här utvisningarna tills det finns en lösning på plats.