Herr talman! Nej, inget annat kan vara målsättningen i detta. Jag håller helt med.

Får jag bara göra en liten utvikning? För många år sedan var jag socialborgarråd i Stockholm och hade ansvar för all socialtjänst i Stockholm. Då hörde jag av erfarna socialsekreterare att det fanns problem som vi över huvud taget inte pratade om och som kallades för hedersproblem. Begreppet är förstås lite absurt, för det är allt annat än hedrande.

De beskrev ganska detaljerat sådant som inte alls fanns i verktygslådan. Jag tog då initiativ till landets första, såvitt jag vet, riktiga kartläggning av hur omfattande problemet var och hur många barn och ungdomar som utsattes för olagliga hedersrelaterade livsbegränsningar. I extremfallen handlade det om könsstympning, och i många fall handlade det om mindre extrema men likväl olagliga begränsningar. Det var en förbluffande stor grupp.

Då ansågs det vara rasism att prata om detta. I dag skulle hela Sverige erkänna att problemet finns. Det är trots allt ett litet steg i rätt riktning.

(Applåder)