Herr talman! Jag var på Fadimedagen, en söndag för några veckor sedan, och då pratade vi mycket om hedersbrott i allmänhet men också om den här specifika frågan. Precis som Linda Lindberg säger är det här olagligt sedan lång tid tillbaka. Det hör också till sakens natur att det ofta är svårt att upptäcka om inte flickorna själva berättar om detta. Det här är inget som föräldrar eller släktingar vill berätta om, för de vet att det är olagligt men gör det i alla fall.

Den undersökning som gjordes i Västerås där man uppdagade ett stort antal fall var därför oerhört värdefull. Såvitt jag förstår var undersökningen ganska enkel; man frågade helt enkelt. Då fick man klart för sig att flickorna var utsatta för den kanske grövsta formen av rent fysiska hedersrelaterade ingrepp. Jag instämmer helt i beskrivningen.

Några saker måste göras. Jag är övertygad om att vi gör rätt nu när vi kriminaliserar oskuldskontroller och kusinäktenskap. På alla sätt markerar vi att det nätverk av människor som samverkar för att hedersbrott ska begås – något som är unikt jämfört med mycket annan brottslighet – verkligen kommer att kriminaliseras.

Det kommer i sig dock inte att räcka. Jag tror att utvisningshotet ytterst är det mest potenta verktyget. Människor ska veta att om de medverkar till dessa explicita brott eller genom ett agerande, som absolut kan kopplas till vandel, som uppmuntrar till något som i grund och botten är brottsligt och hederskränkande ska de kunna utvisas ur landet. Jag tror att det ytterst är ett av få verktyg som skulle kunna bita på de människor som vet vad de gör, som vet att det här är olagligt men som gör det i alla fall.

Jag tycker att det nu finns en sund uppmärksamhet på allt detta. Det finns en väldigt stark konsensuskultur i Sverige om att det här är vidrigt och ska stoppas.