Fru talman! Låt mig vara tydlig: Vår ambition är naturligtvis att det ska vara 1 100 patienter per allmänläkare. Ingenting annat är vårt slutmål. Samtidigt får man vara realistisk och se att det kan behöva finnas vissa övergångslösningar. Jag tror att det är bättre att man har vissa övergångslösningar och kommer vidare framåt med de här ambitionerna än att man låter svårigheterna få allting att stanna av. Det var därför jag nämnde hyrläkare som en tillfällig övergångslösning. Det är ju inte bara Kristdemokraterna som har övervägt detta, utan också till exempel Distriktsläkarföreningen förordar den modellen.

Precis som ledamoten sa är det jätteviktigt att utbildningsplatserna sprids på ett smart sätt över landet så att sannolikheten för att man väljer att stanna kvar och jobba i regionen ökar.

Avslutningsvis vill jag instämma i något som ledamoten sa. Det duger ju inte att regionerna själva säger att sex av tio patienter, eller vad det nu kan vara, har en fast läkare om patienterna själva upplever att det endast är tre av tio som har en fast läkare. Vi menar att det skulle behövas ett nationellt listningssystem för att göra människor medvetna om detta. Dagens beslut handlar om att skärpa informationskraven på regionerna – de ska tala om för människor vem som är deras fasta läkare. Detta är ett sätt att öka människors kännedom om vem som är deras fasta läkare, men det sätter också press på regionerna. Om alla vet vem som är deras fasta läkare skapas det förväntningar. Då gäller det att organisera sjukvården så att vi kommer framåt i frågan om fast läkare.

(forts. § 11)