Fru talman! Jag delar ambitionen om 1 100 listade patienter per läkare, men det viktigaste är ju att patienterna upplever att de har en fast läkarkontakt, det vill säga det motsatta förhållandet. En förutsättning för detta är förstås att läkarna inte har alldeles för många listade patienter.

Jag blir lite orolig när ledamoten talar om att ta in fler hyrläkare för att lösa den här formen av bemanningsproblem. Det är klart att vi behöver strukturer som gör att man verkligen söker sig till tjänster även i våra gles- och landsbygder.

Från Centerpartiets sida har vi lyft fram ett antal förslag, bland annat om att täcka upp med fler läkarledda små sjukvårdsenheter vid sidan av vårdcentralerna. Detta skulle både kunna vara ett incitament för läkare att bygga upp sin egen praktik och göra det mer tillgängligt för patienterna.

Vi har också lyft fram behovet av ekonomiska incitament. Det kan till exempel handla om att avskriva studieskulder. Man kan också använda sig av flyttbidrag för tjänster i de glesare delarna av landet.

Jag tror att ledamoten och jag är överens om att utbildningen behöver nå ut på ett annat sätt, inte minst med bastjänstgöring och specialiseringstjänstgöring i hela landet samt möjlighet till praktik. Det behövs ett större nationellt ansvar på just det området.

Det blir dock lite motsägelsefullt när vi samtidigt står i en situation där regeringen driver en utvisningspolitik som innebär att eftertraktad vårdpersonal i Sverige tvingas lämna sina tjänster och att läkare säger att Sverige inte längre är lika attraktivt att söka sig till; det sistnämnda stod senast i går på DN Debatt.

Den finns en hemläxa för regeringen att göra när det gäller kompetensförsörjningen i våra gles- och landsbygder.