Fru talman! Tack, ledamoten Christian Carlsson, för anförandet!

Jag delar mycket av det ledamoten sa, och det är bra att vi nu tar ytterligare ett steg på vägen mot en god och nära vård, som ju är ett arbete som har pågått under många års tid.

Jag delar också bilden av hur viktigt det är med en fast läkarkontakt. Det är ett av fundamenten för att vi ska kunna ha den goda, nära, kontinuerliga och trygga vården med patienten i centrum. Det är därför det är så anmärkningsvärt att man inte har kommit längre vad gäller en fast läkarkontakt. Precis som ledamoten sa är det bara tre av tio i Sverige som upple-ver att man har en fast läkarkontakt, och det är naturligtvis ett helt oacceptabelt tillstånd.

Ännu värre blir det när man tittar på våra gles- och landsbygder, för där är det bara två av tio som uppger att man anser att man har en fast läkarkontakt. Det beror på att det inte har gjorts tillräckliga insatser riktade till gles- och landsbygd i Sverige, och det har inte heller skett någon förändring under mandatperioden. När Kristdemokraterna har suttit med ansvaret och innehaft sjukvårdsministerposten har det ändå inte skett några förändringar.

I grunden handlar det om tillgången på kompetens på våra gles- och landsbygder för att man ska kunna ha en kontinuitet bland läkarna också där. Centerpartiet har lagt fram ett flertal förslag på hur vi skulle kunna göra det bättre och mer attraktivt att täcka upp i vårdcentralerna på landsbygden eller för all del mellan de befintliga vårdcentralerna, vilket vi också har föreslagit.

Min fråga till ledamoten är: Vad är Kristdemokraternas och regeringens recept för att komma till rätta med denna ojämlikhet, som vi ser i Sverige i dag?