Fru talman! I dag diskuterar vi regeringens redogörelse för det finanspolitiska ramverket. Det finns inga motioner, reservationer eller särskilda yttranden när det gäller detta.

Det finanspolitiska ramverket implementerades första gången i och med 1997 års statsbudget. Då, efter finanskrisen, var statsbudgeten nästan 69 procent av bnp. Ramverket, som består av övergripande finanspolitiska mål och restriktioner och även en stram statlig budgetprocess, har odiskutabelt tjänat Sverige väl. Vi har gått från att vara ett land med en av de högre statsskulderna i Europa som andel av bnp till att nu vara ett av de länder som har lägst statsskuld.

Men ramverket är ett medel, inte ett mål. Syftet med ramverket är att vi ska möjliggöra en god samhällsekonomisk utveckling, inte bara för vår egen samtid utan också för framtiden.

Ramverket har förändrats och justerats ett antal gånger sedan 1997. När vi nu diskuterade ramverkets utformning var vi kristdemokrater tidigt ute med krav om förändringar av det nuvarande ramverket. Vi ville ersätta det nuvarande överskottsmålet med möjligheten att under en period underbalansera statsbudgeten, vilket skulle innebära att Sverige kan lånefinansiera till investeringar.

Alternativet är att man antingen får höja skatterna och/eller göra kraftiga omprioriteringar. Det är så man kan lösa kostnader för investeringar. Men skattehöjningar är inte det medel som vi kristdemokrater anser att vi ska använda. Om Sverige ska fortsätta att vara en konkurrenskraftig och attraktiv ekonomi är strategiska skattesänkningar bra. Precis som Ida Gabrielsson konstaterade fanns det också en del, bland andra Långtidsutredningen, som gick i god för att detta var möjligt att göra.

I det här arbetet var vi kristdemokrater tydliga med att vi vill ha en bred politisk enighet kring ramverket, de regler vi sätter upp och så vidare. Vi såg också att den här överenskommelsen var viktig att få till i närtid. Därför var vi ett av de partier som ställde oss bakom att det nuvarande överskottsmålet ska ersättas med ett balansmål. Det kommer att gälla från och med 2027. Balansmålet kommer under den perioden att ge oss möjlighet att få lite utökade medel; man brukar säga en tredjedels procent av bnp eller cirka 25 miljarder kronor årligen.

Fru talman! Jag skulle vilja avsluta anförandet med att tala om förvaltarskap. Det är en av de ideologiska värderingar som vi kristdemokrater använder när vi försöker navigera oss fram i olika sakpolitiska ställningstaganden.

Jag vill göra det utifrån det faktum att Sverige på fyra år har fördubblat försvarsanslagen. Det är inte konstigt, tänker vi. Sedan ett antal år pågår nämligen ett fruktansvärt anfallskrig på vår egen kontinent. Bara drygt 150 mil från Sverige kämpar Ukraina för sin suveränitet.

När vi kristdemokrater pratar om förvaltarskap är det inte bara ekonomi vi tänker på, utan det handlar också om att exempelvis förvalta vår egen frihet. Det kan vi bara göra genom att vi skaffar oss förmågan att försvara friheten. Att vi ska öka vår egen försvarsförmåga samtidigt som vi stöder Ukrainas kamp har därför varit en minst sagt rimlig slutsats.

Friheten är också en motivering till den stora satsning som regeringen genomfört och genomför på att bygga nya fängelser. Våldsverkare och kriminella ska bort från gator och torg. När de sitter bakom lås och bom ökar medborgarnas upplevda frihet och trygghet.

I den skrivelse som vi nu diskuterar hänvisas till den parlamentariska överenskommelsen från juni 2025 om att nya försvarsutgifter och stöd till Ukraina kan medge en avvikelse från målet för den offentliga förvaltningens finansiella sparande under perioden 2026–2034 och att utgifterna ska finansieras successivt, så att sparandet är i balans senast 2035.

Jag är inte det minsta oroad över att vi har valt den här vägen. Det finns nämligen en bred parlamentarisk förankring för de centrala delarna av det finanspolitiska ramverket. Om vi parallellt med detta har en regering som fortlöpande följer upp efterlevnaden av det finanspolitiska ramverket och har en väl fungerande extern uppföljning menar jag att trovärdigheten för en fortsatt budgetpolitisk disciplin är mycket god. Detta tycker jag understryks av att regeringen i skrivelsen bekräftar principen om regelbundet återkommande översyner av det finanspolitiska ramverket varannan valperiod. Översynen mynnar ut i en uppdaterad ramskrivelse som överlämnas till riksdagen, och den yrkar jag bifall till.

(Applåder)