Fru talman! Vi kristdemokrater säger: Ingen människa är en siffra i en balansräkning. Varje person har ett unikt, okränkbart värde och ansvar. Därför måste vi ha ett rättssystem som bär spår av både rättvisa och ödmjukhet gentemot utsattheten – inte det ena eller det andra utan båda, samtidigt och hand i hand.

I dag är det inte lätt att planera sin ekonomi. Vi ser att det finns olika delar som gör att det blir svårt att planera, både för företag och för enskilda. Vi har haft en pandemi. Detta med elpriserna hände 2022. Det har varit räntehöjningar och inflation. Ja, vi kan noga tänka oss att det kommer mer i framtiden som gör att det blir svårt för människor att planera sin ekonomi. Planeringssvårigheterna gör det också svårt att förutse hur många konkurser det blir i Sverige och hur många enskilda som får problem med att betala sina skulder.

Vad är den största orsaken till att en person blir överskuldsatt? Man kan tänka sig att det är överkonsumtion, men det är inte så. Det är till exempel att man hamnar i tillfällig arbetslöshet, sjukdom eller skilsmässa. Det är alltså ett stort avbräck rent ekonomiskt som kanske gör att man hamnar i den situationen. Det behöver alltså inte betyda att den enskilde har gjort något felval, utan det kan vara omständigheter som gör att man faktiskt hamnar där.

Att inte kunna betala sina skulder tror jag är oerhört krävande både för de företag som blir drabbade och för privatpersoner. Ibland är det svårt att utröna om den enskilde är den enda som är skyldig till att den inte kan betala sina skulder eller om det är någon annan som är delansvarig.

Har bolag som accepterat krediten gjort en acceptabel prövning, som man bör göra? Har bolaget haft tillgång till alla fakta i form av den enskildes hela skuldbild? Givetvis är den enskilde alltid den som bör ha ansvaret och som därmed bör göra allt i sin makt för att betala tillbaka sina skulder. Men det kanske inte alltid är den enskilde som ensam bär ansvaret.

Som vi har hört förut betalar man i dag räntor och avgifter innan man betalar av sin skuld. Precis som Socialdemokraterna och Vänsterpartiet har varit uppe i talarstolen och sagt borde vi ändra avräkningsordningen. Precis som Moderaterna talar om finns det en utredning som tittar på hur man kan göra detta på bästa sätt. Där är opposition och majoritet överens. Man måste kunna göra avräkningar på ett annat sätt, så att man betalar av sin skuld innan man betalar avgifter och räntor. Vi kristdemokrater tycker att det är en bättre ordning än att man hela tiden bara betalar räntor och avgifter och aldrig kan betala av sin skuld.

Vänsterpartiet har även en punkt när det gäller slutlig preskriptionstid. Det är likadant där. Opposition och majoritet är överens om att det behöver ses över. Det finns en utredning som tittar på detta. Det betyder att vi kanske under nästa mandatperiod i denna kammare kommer fram till att vi ska titta på vilken preskriptionstid vi ska ha. Vänsterpartiet föreslår 15 år. Vi kristdemokrater hade en liknande del under förra mandatperioden. Det var också 15 år. Vi tror att det är ganska bra att man kan se att människor kan starta om sin ekonomi och inte föra med sig detta hela tiden.

Socialdemokraterna pratade om skuldsaneringstiden. Man vill minska den från fem år till tre år. Vi håller med om det. Det är alldeles utmärkt. Fem år är en ganska lång tid. Det är inte som så att man sitter i skuldsanering det första året man har skulder, utan man har levt med skulderna väldigt länge. Jag tror inte att det hjälper någon att man gör detta i fem år i stället för i tre år. Man har redan tagit smällen som person. Man har gått med skulder ganska länge. Det tar nog emot väldigt mycket för människor att begära en skuldsanering – det vill jag nog påstå.

Sedan måste jag ändå säga att Vänsterpartiet på något sätt slår in öppna dörrar. Man pratar om att det är priset på maten som är problemet. Regeringen har lagt fram ett förslag om att matmomsen ska minska. Priset på el är problemet, enligt Vänsterpartiet. Det var lägre 2025 än 2022. Då kanske det är som så att vi har lättat på plånboken för det enskilda hushållet.

Jag tycker att motionerna i stora delar är ganska bra, och jag tror att många av dem kommer att uppfyllas om vi gemensamt hjälps åt. Men i det här läget jobbar regeringen med mycket av detta, och då tycker jag att man ska avslå dem. Jag yrkar därför bifall till utskottets förslag.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 25 februari.)