Herr talman! Jag vill, som många av mina kollegor har gjort tidigare, inleda med att säga att vi i dag behandlar skatteutskottets betänkande angående förbättrat regelverk för beskattning av skog. Men jag vill poängtera en kanske lite annan aspekt. Detta handlar i grunden om relationen mellan staten och den enskilda markägaren och ytterst om äganderätten. Det är alltså en mycket viktig proposition som behandlas, då äganderätten är en grundbult för demokratin – ingen äganderätt, ingen demokrati.

För oss moderater är äganderätten en bärande princip för ett fritt samhälle. Det är inte bara en ekonomisk fråga. Det är också en frihetsfråga. Rätten att äga, bruka och utveckla sin egendom är en förutsättning för ansvarstagande, långsiktighet och investeringar. Det gäller i högsta grad Sveriges 300 000 privata skogsägare. Det är tack vare dem vi har den fina skog som vi har i dag.

Vi vet också att skogen har flera värden. Den producerar virke och ger arbetstillfällen och exportintäkter. Den binder koldioxid, och den rymmer biologisk mångfald.

När staten av naturvårdsskäl begränsar en markägares möjligheter att bruka sin egen skog ska det ske med respekt för äganderätten och med rimliga förutsägbarheter och rättssäkra ekonomiska villkor. Det är mot den bakgrunden vi moderater välkomnar stora delar av förändringen som nu föreslås.

Herr talman! En central del i reformen är införandet av en särskild ersättningsfond för naturvårdsmark. När en fastighetsägare får intrångsersättning eller löseskilling, exempelvis vid bildande av naturvårdsreservat, ges en bättre möjlighet att skjuta upp beskattningen och återinvestera i ny mark. Tidsfristen förlängs till tio år. Det är viktigt. Att hitta en ersättningsmark eller en ersättningsfastighet tar tid, särskilt i områden med svagt utbud. Tidigare regler om mellan tre och sex år har i praktiken varit otillräckliga. Resultatet har blivit att markägare tvingats betala skatt innan de haft realistiska möjligheter att återinvestera.

Den nya ordningen innebär inte skattefrihet. Det är en viktig princip. Men beskattningstidpunkten kan och bör anpassas så att den inte motverkar rimlig återinvestering. Här skapas nu en bättre balans.

Herr talman! En annan viktig förändring är införandet av naturvårdskonto. I dag beskattas ersättningen för naturvårdsavtal i regel med ett engångsbelopp. Det kan leda till en kraftigt höjd marginalskatteeffekt och en orimlig progressiv effekt. Genom att möjliggöra avsättningar på upp till 90 procent av ersättningen och periodisering över tio år skapas bättre planeringsförutsättningar. Det är ett steg mot ökad neutralitet och rättvisa i beskattningen.

För oss moderater är det centralt. Staten ska inte genom sin beskattning försvåra frivilliga överenskommelser om naturvård. Om vi vill att fler markägare ska ingå naturvårdsavtal måste villkoren vara rimliga och långsiktiga.

Herr talman! Reformen innehåller också en viktig anpassning till EU-rätten. Skogskonto och naturvårdskonto ska kunna tillhandahållas av kreditinstitut inom EES, och skogsavdrag ska kunna utvidgas till fastigheter inom EES. För oss moderater är det en självklarhet att Sverige ska ha regler som håller vid en europeisk rättslig prövning.

Men, herr talman, den mest konfliktfyllda frågan i skogspolitiken handlar inte primärt om periodiseringar eller kontoregler. Det handlar om situationer där markägare nekas brukande, exempelvis avverkning, och upplever att ersättningen är otillräcklig och att beskattningen förvärrar situationen. Här måste staten vara ödmjuk. När det allmänna av naturvårdsskäl inskränker äganderätten är det statens ansvar att säkerställa att markägare inte drabbas oskäligt. Legitimiteten i naturvårdspolitiken vilar på att den upplevs som rättvis.

Den reform vi nu behandlar löser inte alla de här frågorna, men den förbättrar systemet. Den ger bättre möjligheter att återinvestera.

Herr talman! Moderaternas linje är tydlig. Vi vill se en stark äganderätt, en fungerande marknadsekonomi och en effektiv naturvård som är byggd på samarbete och inte konflikt. Skogsägare är inte motståndare till naturvård. Tvärtom är de oftast de främsta förvaltarna av sina marker, med generationers perspektiv. Men de måste kunna lita på staten och dess agerande. Staten behöver agera förutsägbart, rättssäkert och med respekt för skogsägarnas ekonomiska verklighet.

Det är därför vi ställer oss bakom det här förslaget. Det innebär inte en revolution, men det innebär en förbättring. I frågor som rör äganderätten är varje steg i riktning mot ökad tydlighet, rimlighet och långsiktighet av betydelse.

Herr talman! Ett samhälle som urholkar äganderätten undergräver i längden både investeringar och ansvarstagande – och i förlängningen demokratin. Ett samhälle som däremot kombinerar stark äganderätt med kloka incitament till miljöhänsyn skapar förutsättningar för både tillväxt och hållbarhet. Det är den balansen vi moderater och regeringen söker. Jag yrkar därför bifall till utskottets förslag och avslag på samtliga motionsyrkanden.

(Applåder)