Herr talman! Det är glädjande att lyssna på så många engagerade inlägg om svenskt skogsbruk och att också talmannen lyssnar uppmärksamt. Det gör talmannen naturligtvis alltid, men han är extra uppmärksam nu. Det är mycket glädjande.

Det handlar nu om en näring som är oerhört viktig för Sverige, som så många tidigare talare har nämnt. Det är också fråga om en oerhört hållbar näring. Jag vet inte om det finns någon annan naturresurs som vi kan bruka utan att förbruka. Precis som tidigare talare har nämnt: Om vi hugger ned ett träd planterar vi två nya. Hela ekosystemet kan fortsätta för all framtid. Det är ju helt fantastiskt.

Det är också glädjande att flera av förslagen i propositionen kommer från den senaste skogspropositionen som Centerpartiet var med och förhandlade fram under förra mandatperioden. Nu ser delar av de förslagen ut att förverkligas. Det känns jättebra.

När man läser i betänkandet kan det i mångt och mycket uppfattas som att det handlar om naturvård och biologisk mångfald. Det stämmer, men det viktiga är vad som kommer med naturvård och biologisk mångfald och hur vi jobbar med den frågan.

Om vi ska skydda biologisk mångfald måste vi göra det på ett sätt som inte drabbar den enskilda näringsidkaren, som ju driver en näringsverksamhet till gagn för Sverige, för Sveriges ekonomi samt klimat och miljö. Det får inte drabba ekonomiskt i form av orimlig eller orättvis beskattning eller orimliga intrång i äganderätten. Det är något som vi har sett alldeles för mycket av på slutet. Vi pratar om en näringsverksamhet som är viktig för hållbarhet, för öppna landskap och för arbetstillfällen.

Den skogsproposition som lades fram 2022 var oerhört tydlig med att skydd av skog som utgångspunkt måste vara frivillig för markägaren. Naturvårdsarbetet ska i ökad utsträckning bygga på initiativ från markägaren snarare än från myndigheter. Det finns liksom inget annat sätt att göra det hållbart på.

Ett viktigt verktyg för att nå fram till skogspropositionens inriktning är att det finns tillgång till en bred palett av flexibla skyddsformer att tillgå och att markägaren inte straffas ekonomiskt för att han eller hon förvaltar sin skog på ett hållbart sätt.

De senaste åren har naturvårdspolitiken präglats av ett slags top-down-perspektiv där äganderätten hanterats alltför respektlöst och lättvindigt. Stort fokus har lagts vid att formellt skydda stora arealer genom reservatsbildning. Centerpartiet vill se en ökad mångfald och flexibilitet inom naturvården och anser exempelvis att naturvårdsavtal som vi pratar om i dag har varit en outnyttjad skyddsform, trots sin frivilliga, tidsbegränsade och flexibla karaktär. Att det inte har utnyttjats mer kan bero på det som adresseras i propositionen, nämligen att det skattemässigt har varit missgynnat. Därför är det mycket positivt att regeringen vill åtgärda avtalen.

Vi i Centerpartiet ställer oss bakom inriktningen i propositionen. Men vi har en del invändningar. När det gäller den nya ersättningsfonden för naturvårdsmark med förlängd tid för att hitta ersättningsmark anser vi att det är bra att tiden förlängs och fastställs till tio år. Men vi anser att den föreslagna perioden för fonden borde gälla all sorts mark, inte bara naturvårdsmark utan även vid exempelvis expropriering för ledningsdragningar och så vidare. Vi motiverar det helt enkelt med att det förenklar. Det ska vara samma regler för alla sorters avsättningar i ersättningsfonden.

När det gäller naturvårdskontot välkomnar vi som sagt det, även om vi i grunden föredrar en ordning där ersättning betalas ut årligen per automatik i stället för som engångsbelopp. Det skulle underlätta för planering och administration för markägare, inte minst för dem som vill göra det enkelt för sig och inte vill behöva öppna konton, välja kreditinstitut och så vidare. Men det är bra att man har den möjligheten.

Regeringen skriver att det framstår som lämpligt att reglerna för när och hur uttag får göras från naturvårdskonto följer reglerna för uttag från skogskonto och skogsskadekonto. Vi delar den uppfattningen men anser av flera skäl att naturvårdskonto, precis som skogsskadekonto, ska vara möjligt att ta ut under tjugo år i stället för, som nu är föreslaget, tio år. Regeringen behöver ta större höjd för att naturvårdsavtal kan omfatta stora belopp och ha avtalstider på en bra bit över tio år.

När man tänker på en skogs omloppstid är tio år egentligen ingen tid alls när det kommer till skogsvård och skogsbruk. Att planera för till exempel röjning och avsätta pengar för det, som man kan göra med ersättning till naturvårdsavtal, behöver göras under både ett och två årtionden framåt.

Jag måste avsluta med att nämna frågan om nekat avverkningstillstånd i fjällnära skog, som näppeligen nämns i propositionen men som vi har tagit upp i vår följdmotion. Ska man bli skogsägare i dag ska man kanske inte välja att bli det i närheten av fjällnära skog. De skogsägarna lever nämligen fortfarande i ett slags rättssäkerhetsmässigt gungfly.

Den föreslagna ersättningsfonden är bra. Där kan skogsägare lägga pengar för intrångsersättning för naturvård, till exempel reservat, när det handlar om en permanent rådighetsinskränkning, som det heter. Centerpartiet menar att ersättningen för nekat avverkningstillstånd för fjällnära skog självklart ska betraktas som en permanent rådighetsinskränkning och omfattas av den nya ersättningsfonden. Det är nämligen precis vad det handlar om. Det är naturvårdsändamål, och det är en permanent rådighetsinskränkning, för få eller inga personer tror väl att vare sig Skogsstyrelsen eller Naturvårdsverket kommer att upphäva ett avverkningsförbud i fjällnära skog i framtiden. Så är dock inte tanken med det här förslaget, och det fungerar inte så i dag.

I betänkandet står det klart och tydligt att det eventuellt är fråga om permanent rådighetsinskränkning när det gäller avverkningsförbud i fjällnära skog och att skogsägaren kan ha rätt till ersättning enligt skogsvårdslagen. Men det är oklart hur.

Ska ni bli skogsägare i fjällnära trakter, tänk er för! I dag betraktas ni nämligen inte som samma rättighetsbärare som skogsägare i övriga Sverige. Det här ärendet har, som vi har hört tidigare talare nämna, valsat runt i rättsväsendet, i Skatterättsnämnden och i Högsta förvaltningsdomstolen. Men ingen klarhet har nåtts.

Jag avslutar med att citera från betänkandet: ”Hur den föreslagna ersättningsfonden för naturvårdsmark ska tillämpas på ersättningar som betalas ut med stöd av skogsvårdslagen får enligt regeringen utvecklas i praxis. Regeringen anför att den kommer att följa frågan.” Det är alltså med stöd i skogsvårdslagen som avverkningsförbud i fjällnära skog har beslutats.

Sådana här formuleringar gör mig lite allergisk. Jag tror att praxis kan vara nödvändigt ibland. Det går kanske inte att reglera allt i minsta detalj. Men när det drabbar enskilda näringsidkare, enskilda skogsbrukare, med enorma ekonomiska konsekvenser som följd är det inte försvarbart.

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 2.