Herr talman! Sverige är ett skogsland. Skogen är en grundpelare i vår ekonomi, i klimatomställningen och i den regionala utvecklingen – men den är också människors livsverk och trygghet. För många familjer är skogen en näring som planeras över generationer. Därför måste skatteregler och ersättningssystem vara långsiktiga, förutsägbara och rättvisa.

Den proposition vi debatterar i dag syftar till att förbättra och förenkla skattereglerna för skogsägare. Socialdemokraterna välkomnar flera av förslagen, inte minst dem som rör skogskontot och möjligheten till bättre periodisering. Samtidigt vill vi vara tydliga med att reformer på detta område måste ses i ett större sammanhang.

Vi står bakom vårt särskilda yttrande i betänkandet. Det innebär att vi ställer oss bakom propositionen, men med några tydliga markeringar. Förändringarna får inte leda till ökad komplexitet, och de löser inte den mest akuta frågan för många skogsägare, nämligen artskyddets konsekvenser och bristen på fungerande ersättningssystem.

Vi vill också påminna om att mycket av det som nu genomförs har sin grund i den tidigare skogsutredningen, som togs fram under förra mandatperioden.

Intäkterna kommer ofta i större poster när avverkning sker, medan kostnaderna och investeringarna är långsiktiga. Möjligheten att jämna ut inkomster över tid är därför avgörande. Att förbättra detta verktyg stärker förutsägbarheten och planeringsmöjligheterna för många skogsägare.

Även förslaget om att införa ett naturvårdskonto är i grunden ett steg i rätt riktning. Att kunna periodisera ersättning för naturvårdsavtal förbättrar likviditeten och minskar risken för skattechocker ett enskilt år. Det kan göra frivilliga naturvårdsavsättningar mer attraktiva och bidra till ett mer hållbart brukande.

Samtidigt finns det skäl att vara uppmärksam. Flera remissinstanser har lyft att de hellre hade sett en naturvårdsfond än ännu ett konto. Det finns en oro för att systemet riskerar att bli administrativt komplext. Skogsstyrelsen har dessutom pekat på att underlaget är osäkert när det gäller uppskattningen av hur stora arealer som omfattas av naturvårdsavtal. Det skapar frågetecken kring hur stora effekterna faktiskt blir.

Därför vill vi betona att det är avgörande att förändringarna inte leder till onödig komplexitet. Ett regelverk som upplevs som krångligt riskerar att motverka sitt syfte. För den enskilde skogsägaren måste reglerna vara både begripliga och praktiskt hanterbara.

Herr talman! Propositionen innehåller också en möjlighet att skjuta upp beskattningen av viss intrångsersättning i upp till tio år genom en ny ersättningsfond. Det är positivt. I delar av landet där tillgången på ersättningsmark är begränsad behövs rimliga tidsramar för att kunna fatta genomtänkta beslut. Längre tidsfrist minskar risken för att skogsägare tvingas köpa ersättningsmark under tidspress.

Det är viktigt att samhället tar ansvar när mark tas i anspråk för gemensamma intressen. När staten begränsar pågående markanvändning ska den enskilde inte bära kostnaden ensam. Den principen är grundläggande.

Men, herr talman, den mest akuta frågan för många skogsägare i dag behandlas inte i propositionen. Den handlar om artskyddet och om situationer där skogsägare nekas att bruka sin skog.

Allt fler upplever att de får sin brukanderätt begränsad genom artskyddsbeslut eller nekade avverkningstillstånd. Och de får ingen ersättning. Det är där osäkerheten är som störst, det är där frustrationen växer och det är där förtroendet för systemet prövas.

Regeringen har presenterat delar av ett nytt ersättningssystem. Det är bra att frågan erkänns, men det finns ännu ingen samlad helhetslösning. Det kvarstår hur ersättningarna ska finansieras långsiktigt, hur rättssäkerheten ska säkerställas och hur de skogsägare som redan hamnat i kläm ska hanteras.

Samtidigt har budgeten för ersättning till skogs- och markägare minskats med närmare 70 procent under denna mandatperiod. Det innebär att många redan i dag väntar på ersättning. Då räcker det inte att justera tekniska delar av beskattningen. Systemet måste också vara fullt finansierat och fungera i praktiken.

För oss socialdemokrater är det självklart att vi ska bruka vår skog men även att biologisk mångfald ska värnas. Lika självklart är det att ersättning ska utgå när staten begränsar pågående markanvändning. Äganderätten och miljöhänsynen måste kunna samexistera.

Det är också viktigt att nämna frågan om beskattning av ersättning vid nekade avverkningstillstånd. När Skatteverket ändrade sitt ställningstagande 2023 fick det betydande konsekvenser. Skillnaden mellan beskattning i inkomstslagen näringsverksamhet och kapital kan vara mycket stor. Frågan har lyfts, bland annat genom en skriftlig fråga till finansministern. Regeringen har dock meddelat att beskattningsformen inte ändras inom ramen för denna reform. Det innebär att även om vissa förbättringar görs i regelverket kvarstår en osäkerhet för de skogsägare som hamnar i denna situation. Det förstärker behovet av en helhetslösning där ersättning, beskattning och rättssäkerhet hänger ihop.

Herr talman! Vi ställer oss bakom propositionen därför att den innehåller flera förbättringar: Skogskontot stärks, möjligheten att periodisera ersättning förbättras och anpassningen till EU-rätten är nödvändig. Det är bra. Men vi gör det med tydliga markeringar. Reglerna får inte bli mer komplexa, ersättningssystemet måste vara fullt finansierat och den akuta frågan om artskydd och utebliven ersättning måste lösas i sin helhet.

Sverige behöver ett starkt, hållbart och konkurrenskraftigt skogsbruk. Skogen är en nyckel i klimatomställningen och i den gröna industrins utveckling. Men långsiktiga investeringar kräver stabila och rättvisa spelregler. Skogsägare ska kunna planera för generationsskiften och hållbart brukande utan att leva i osäkerhet om ersättning eller plötsliga ekonomiska konsekvenser av politiska beslut.

Skattepolitik är inte bara teknik. Det är en fråga om trygghet, ansvar och rättvisa.

(Applåder)