Fru talman! Priserna på mat har skenat de senaste åren, och många svenskar vittnar om att de inte har råd att äta sig mätta. Hälften av alla ensamstående föräldrar med låg inkomst har vid ett eller flera tillfällen inte haft råd att köpa näringsriktig mat till sig själva och sina barn. I början av förra året levde totalt 276 000 barn i ekonomisk utsatthet. Antalet barn i ekonomisk utsatthet har ökat under den här regeringen.

”Om mina barn känner sig lite sjuka eller inte vill gå till skolan säger jag ’Gå till skolan, ät mat och kom sen hem om du måste’.” Så säger fyrabarnsmamman Lana till tidningen. Hon har inte råd att ordna lunch till sina barn. När barnen inte fick mat i skolan i somras gick hon ned cirka tio kilo, då hon minskade på sina egna matportioner för att barnen skulle kunna äta sig mätta. Är det så här vi vill ha det i Sverige?

Statistik från SCB visar att antalet fattiga i Sverige har fördubblats på fem år. Nu räknas 730 000 personer som fattiga, och en stor del av dem anger att de inte har råd att äta en måltid med protein ens varannan dag. Sedan gränsen för högkostnadsskyddet för medicin höjdes av högermajoriteten måste fler välja mellan den dyrare medicinen och den allt dyrare maten.

Prishöjningarna på mat är den största hushållskrisen på 40 år, då matpriserna ökat med över 30 procent på tre år. Livsmedelskostnaderna för en familj med två barn har ökat med cirka 2 800 kronor varje månad. Det är livsmedelsgrossisterna och butikerna snarare än producenterna som står för kostnadsökningen. Konkurrensverkets analys visar att priset på basvaror ökat mer i butik än priset hos producenten. Butikerna har helt enkelt passat på att öka sina marginaler. Ett fåtal starka aktörer på den svenska matmarknaden håller priserna uppe, och regeringen har hela mandatperioden stått handfallen inför prishöjningarna.

Regeringen har före den momssänkning som vi diskuterar i dag inte gjort något för att skydda hushållens inkomster. Efter tre år på svältkur med Tidöpartierna tömmer regeringen nu statskassan och låter välfärden och budgeten för kommande år stå för notan. Genom att under lång tid låta bli att satsa har regeringen och Sverigedemokraterna cementerat lågkonjunkturen och placerat oss i EU-toppen när det gäller antalet arbetslösa. Samtidigt får fler arbetslösa sänkta ersättningar och än svårare att klara vardagens kostnader som mat, el och hyra.

Fru talman! Skattesänkningen på livsmedel är välkommen under förutsättning att hela skattesänkningen kommer konsumenterna till godo. För att försäkra sig om det har Vänsterpartiet lagt fram förslag om en prisgaranti som skulle garantera sänkta matpriser den 1 april i år. Vi har föreslagit ett prisstopp på livsmedel för att förhindra att företag smyghöjer priserna för att sedan ge konsumenter intrycket av en prissänkning.

Vi har också föreslagit att Statens pris- och kartellnämnd ska återinföras och att regeringen tar ansvar för att hushållen ska få de 21 miljarder som skattesänkningen kostar. Det finns en risk att det annars bara blir ett Icabidrag när matjättarna inte sänker priserna motsvarande momssänkningen.

Vänsterpartiet föreslog under flera decennier att momsen på mat skulle sänkas och på sikt helt slopas. ”Bort med moms på maten” var en paroll som hördes långt utanför vårt parti. Det var en politik som var rätt då.

I dag har Vänsterpartiet inget annat förslag än utskottet, det vill säga vi yrkar bifall till propositionen om sänkt moms på mat. Men det innebär inte att Vänsterpartiet anser att sänkt moms på mat kommer att lösa problemet med barnfattigdomen eller med att föräldrar lägger sig hungriga för att de prioriterat mat till sina barn. Nej, inte ens om hela momssänkningen kommer konsumenten till del löser det problemet med fattigdomen.

För att Sverige återigen ska bli ett bra land att leva i för alla krävs fler satsningar än så. Höjda barnbidrag, ett rättvist skattesystem, stöd till barnfamiljer och en ersättning från sjuk- och arbetslöshetsförsäkring som det går att leva på är några av de åtgärder som behövs, för ingen ska behöva avstå från mat av ekonomiska skäl.

Fram till 90-talet var Sverige ett föregångsland för en utjämnande välfärdspolitik, med omkring 35 procent av bnp. Numera är vi inte längre ett föregångsland, utan i stället ligger Sverige under EU-genomsnittet när det gäller socialt skydd. Det är dags att återigen bli ett föregångsland inom välfärdspolitiken. Sverige behöver inte bara lägre matpriser. Sverige behöver inte bara ny regering. Sverige behöver en helt ny politik.