Herr talman! Jag lider verkligen med alla syrier. Syrien är ett land som har plågats under mycket lång tid, från det att Hafez al-Assad tog makten för länge sedan. Han var far till Bashar al-Assad, som sedan tog över. Vi har sett årtionden av förtryck och förföljelser i landet. Som en följd av den arabiska våren, som tog fart i Tunisien och flera andra länder, rasade inbördeskriget i Syrien i 15 års tid, precis som Håkan Svenneling sa.

Sedan gick det väldigt fort. Det blev någon sorts – mycket fragil – stabilitet, med ett kurdkontrollerat område öster om Eufrat och jihadistiska rebeller närmare den turkiska gränsen i nordväst. Regimen kontrollerade huvudstaden och några andra städer. Sedan tog det bara tre fyra veckor innan HTS, som egentligen är en förlängning av det som i början av kriget hette Jabhat al-Nusra, med olika kopplingar till al-Qaida, tog över i Damaskus.

Detta är några ingångsvärden som jag tycker är rätt centrala här, herr talman.

Väldigt många syrier har flytt under det här kriget. Jag tycker inte att man ska motsätta sig att de som vill återvända gör det eller att de ges vettiga möjligheter till detta.

Utrikesministern nämnde i sitt anförande att hon besökt Eritrea. I den värld vi har just nu måste Sverige kunna ha kontaktytor även till ett land som Syrien, med tanke på en rad olika aspekter och frågor. Jag tycker att man måste försöka få regimen i Syrien att bli mindre vulgär och mindre extrem och på olika sätt verka för att skapa stabilitet i regionen. Om vi kan bidra till detta är det bra.