Herr talman! I sitt anförande kom Jacob Risberg på slutet in på att vi behöver hopp och handel, som han säger. Vad gör då Miljöpartiet i de frågorna?

EU kom fram med ett framförhandlat handelsavtal med Singapore. Miljöpartiet sa nej. EU kom fram med ett frihandelsavtal med Japan. Miljöpartiet sa nej. EU kom fram med ett frihandelsavtal med Vietnam, ett med Kanada, ett med Guatemala och ett med Sydkorea – men Miljöpartiet sa nej. Miljöpartiet har mig veterligen sagt ja till ett enda frihandelsavtal i EU. Det är det med Nya Zeeland.

Det här handlar om att Miljöpartiet inte tycker att det är särskilt viktigt att människor i exempelvis Sydamerika eller Centralamerika eller i andra länder, oavsett om de är rika eller fattiga, ska kunna ges ökat tillträde till europeiska marknader. Därför går Miljöpartiet för att stoppa de här frihandelsavtalen in i en allians med olika grupperingar som ligger väldigt långt till vänster och väldigt långt till höger och som har mycket starka lantbrukslobbyintressen.

Man har ett europeiskt snävt intresse för detta. Man talar om att man är globalist, och man talar om att man står för miljö och klimat. I praktiken förvägrar man dock fattiga länder möjligheten att få ökat välstånd genom handel. Miljarder människor har lyfts ur fattigdom tack vare den fria handeln, men Miljöpartiet har inte tagit någon som helst notis om detta.

Miljöpartiet har nu bidragit till att Mercosuravtalet ska skickas till EU-domstolen. Det innebär att europeiska företag varje månad kommer att gå miste om 4,5 miljarder euro i uteblivna potentiella minskade tullavgifter till följd av just tullfriheten.

Varför driver ni den här linjen, Jacob Risberg? Det finns ingen logik i det.