Herr talman! Det känns som att vi kommer tillbaka till replikskiften som jag och ledamoten har haft i tidigare års utrikespolitiska debatter. Vi skiljer oss verkligen åt i synen på KKL. Jag stämmer inte in i den syn som ledamoten Risberg har. KKL Sverige är, som jag uppfattar det, en mycket seriös organisation.

När det gäller de övriga inbjudna som ledamoten nämner vet jag att några av dem inte alls har bjudits in i Kristdemokraternas namn. Exempelvis var det en samling där ledamöter från alla partier i Knesset var på plats. Så är det ibland när delegationer kommer till Sverige. Vi har bland annat tagit emot delegationer från Tyskland där även AFD har varit med. Vad ska man göra i det läget? Ska man säga att alla inte får vara med?

Jag säger: Det viktigaste man kan göra i de sammanhangen är att vara tydlig med vad man tycker om frågorna. Det försöker jag alltid vara i de sammanhangen.

Är det ordet ”alltid” som går att ifrågasätta i vad jag sa? Stryk ordet ”alltid” om det går att hitta något exempel. Men Kristdemokraterna är tydliga med att den israeliska bosättarpolitiken är ett hinder mot tvåstatslösningen. Och vi vill se en framförhandlad tvåstatslösning.