Herr talman! Norden och NB8-kretsen, även Polen, Storbritannien med flera, är vår främsta och viktigaste utrikespolitiska prioritering från Sverigedemokraternas sida. Den prioriteringen delar vi i hög utsträckning med regeringen, vilket utrikesministern framförde i utrikesdeklarationen.

Därför ser jag, precis som Fredrik Malm, inte något motsatsförhållande. Mattias Karlsson var också tydlig i intervjun i Svenska Dagbladet att det inte handlar om att lämna EU eller Nato utan att det handlar om att stärka den nordiska pelaren. Jag ser det som att det finns oerhört mycket mer att göra i det nordiska samarbetet. Vi är inte klara. De största bedrifterna gjordes under åren före och efter Nordiska rådets bildande 1952. Det var passfrihet, rivande av gränshinder och ökad intern rörlighet inom Norden.

Det finns oerhört mycket mer att göra på försvars- och säkerhetsområdet när det kommer till det militära ramverket eller fördjupningen av Nordefco – även inom Nato. Det har vi hört många tala om. Vi har hört Jan-Erik Enestam och Claes Westberg. Det finns mer att göra enligt Stoltenbergrapporten. Det finns mängder av åtgärder vi skulle kunna vidta för att stärka den nordiska dimensionen även inom Nato som försvarsallians. Jag ser inget motsatsförhållande i detta – precis tvärtom – nu när Sverige ska ta ansvar för den framskjutna närvaron i Finland inom Natosamarbetet, med trupper i Lettland och så vidare.

Det finns mer att göra, och det finns också ett antal exempel inom Nato på goda regionala samarbeten. Nato har inget förbud mot detta, och det finns inga juridiska hinder mot att stärka regionala samarbeten inom försvarsalliansen. Tvärtom! I många fall finns det till och med önskemål om det. Man har i Nato uttryckt att när ett samlat Norden nu är en del av Nato ska mer göras tillsammans för att stärka förmågan i Nordkalotten och i Östersjöområdet. Det vore oerhört positivt om vi kunde fördjupa och förstärka det nordiska försvars- och säkerhetssamarbetet.