Herr talman! Vi lever i den nya oredans tid. Vår kontinent skakas av storkrig och terror. Gamla vänner blir nya ovänner. Röda linjer byts ut till röda mattor. Gamla sanningar och gemensamma regler förkastas. Styrka går före rätt, och utan detsamma står man sig slätt.

Vi lever i en tid då dimman tätnar över Europa, en tid då det som nyss var självklart inte längre kan tas för givet och en tid då säkerhet inte är ett abstrakt ord i ett policydokument utan en fråga om samhällets omställning och faktiska överlevnad.

Vi lever i en säkerhetspolitisk miljö som inte bara är allvarlig utan också volatil. Under det gångna året har det blivit tydligt att den värld vi vant oss vid sedan andra världskrigets slut har ömsat skinn. Regelbaserad ordning har allt tydligare fått slagsida mot regelbrottsbaserad oordning. Internationell rätt kantrar mot internationell orätt.

Herr talman! USA är en viktig partner, men nordiskt territorium är ingen fastighetsmarknad. Med nuvarande administration i Washington och dess agerande i förhållande till vårt grannland har en obekväm insikt vuxit fram: Vi kan inte längre utgå från att USA alltid är den stabila allierade det har varit. När anspråk riktas mot Grönland – ett nordiskt territorium – ser vi ett paradigmskifte. Paradigmskiften ignoreras inte. De möts med tydliga svar och verkningsfulla åtgärder i syfte att freda Norden och framtiden för den transatlantiska länken.

Allierade behandlar inte varandra som potentiella byten. Grönland är inte ett strategiskt tomrum. Det är ett land med ett folk och en historia och med rätt till självbestämmande inom det danska kungariket. Att förstå ön som ett schackbräde mellan stormakter är exakt den rotlösa globalism som vi konservativa bekämpar, oavsett var den kommer ifrån – signalpolitiskt från Washington eller realpolitiskt från Moskva eller Peking.

Men skarp retorik räcker inte. Ord måste följas av handling. Europa och i synnerhet de nordiska länderna bör tillsammans med Danmark etablera ökad närvaro kring Grönland, defensivt men tydligt, för att höja tröskeln symboliskt och praktiskt mot varje tanke på intervention eller en påtvingad så kallad lösning, oavsett avsändare. Det är mycket riktigt, som USA också påpekar, att även Kina och Ryssland behöver mötas av ett slagkraftigt och robust Norden och Nato i Arktis. Det har Sverigedemokraterna påpekat länge i den här kammaren.

Det här kan och bör ske genom exempelvis stärkt övervakning och sjöfartssäkerhet, återkommande gemensamma nordeuropeiska övningar, utökad civil och militär infrastruktur, tydlig suveränitetsmarkering, ökad nordisk närvaro och gemensamma investeringar.

En sådan närvaro bygger på nordisk sammanhållning och är inte antiamerikansk. Den är proeuropeisk. Den är pronationell. Den säger: Här gäller lag framför makt. Här respekteras gränser. Här rustar väst gemensamt mot axelmakterna Kina och Ryssland i öst.

Herr talman! Samtidigt rasar kriget i Ukraina vidare. Frontlinjerna ligger till stora delar still, men stillastående är inte detsamma som stabilt. För såväl soldaterna vid fronten som de civila är krigets fasor en konstant, iskall, piskande snålblåst. De ryska attackerna mot civil energiinfrastruktur fortsätter och lamslår människor. En låst front kan när som helst brytas av ett överraskande angrepp från marken, från havet eller från luften. De ryska luftangreppen har intensifierats, och hotet stannar inte vid Ukrainas gränser.

Herr talman! Ryssland rustar inte bara militärt utan också på samhällets djup- och systemnivå. Man bygger ut baser i vårt närområde, ställer om sin industri och mobiliserar sin befolkning. Skolbarn indoktrineras. Kriminella rekryteras. Ett helt samhälle formas för krig. Det är inte en tillfällighet. Det är en strategi – den ryska björnens imperialistiska marsch.

Sveriges svar är och måste vara ihållande, envist och omfattande stöd till Ukraina, militärt, humanitärt och politiskt. Så sent som för ett par veckor sedan presenterade vi från Sverigedemokraternas och regeringens sida ett nytt stödpaket till Ukraina på 1 miljard kronor till stöd för landets energisektor.

Elledningar slås ut. Värmeverk bombas. Miljontals människor lämnas i kyla och mörker. Energi är mer än elektricitet. Det är värme för ett barn som ska sova. Det är ljus för en läkare som utför sitt arbete och hopp för familjer som vägrar ge upp trots att attackerna haglar. Då stöder vi Ukraina och dess tappra folk med elverk, värmefläktar och reservdelar som möjliggör reparation av skadad infrastruktur.

Inräknat det nya stödpaketet uppgår Sveriges samlade stöd till Ukraina sedan Rysslands fullskaliga invasion till sammanlagt cirka 114 miljarder kronor. De blågula banden är historiska, men de tvinnas nu också starka för en framtid då två fria nationer framåt vårkanten ska kunna utbrista: ”Vad bry vi oss om tsaren? Se staren, se staren!”

Iran och Nordkorea stöttar Moskva. I Iran har modiga människor gått ut på gatorna och krävt frihet. De har mötts av kulor, tortyr och massarresteringar, och tusentals och åter tusentals har dödats. Omvärldens press på regimen måste öka, och den islamistiska diktaturen måste falla. I Nordkorea fortsätter kärnvapenprogrammet i skuggan av världens oro. Förtryck inåt och aggression utåt är mönstret.

Samtidigt växer Kina fram som en global makt med förmåga att projicera styrka långt bortom sitt närområde, även i vårt. Man rustar massivt. Man bygger en oceangående flotta och expanderar sina strategiska kärnvapenarsenaler. Man stöder Ryssland och tillåts fortsätta så i rask takt mot en ny världsordning.

Som om detta inte vore nog står världen för första gången sedan 1972 utan ett avtal som begränsar strategiska kärnvapen. Det nya START-avtalet har löpt ut.

I det här läget krävs allt annat än naivitet och önsketänkande. Det krävs nordisk kyla och ett proaktivt och ansvarstagande angreppssätt.

Sverigedemokraterna ser behovet av att agera kraftfullt i det nuvarande försämrade säkerhetsläget och ett stort behov av att stärka kärnvapenavskräckningen. Nato är underlägset Ryssland vad gäller taktiska kärnvapen, både kvantitativt och kvalitativt. Det är den kategori kärnvapen som utgör det största hotet mot Sverige. Därför lade vi sverigedemokrater redan under 2024 fram förslag om att Nato ska stärka just den här avskräckningen. Tyvärr bifölls inte det förslaget i kammaren. Tvärtom har vi sett hur kärnvapenhotet inte har tagits på tillräckligt stort allvar över tid. Socialdemokraterna föreslog så sent som 2022 att Sverige skulle deklarera begränsningar i sitt Natomedlemskap gällande kärnvapen och inte fungera fullt ut i den nya försvarsalliansen.

Tvärtemot det här passiva förhållningssättet bör Sverige aktivt söka stärka kärnvapenavskräckningen i Europa med våra Natoallierade. Vi bör inte utesluta att även i den gråzonstid som råder mellan totalt krig och fred kunna basera kärnvapen på svenskt territorium om så skulle anses fördelaktigt för svenska säkerhetspolitiska intressen.

Avslutningsvis, herr talman: Vi behöver fördjupa samarbetet med andra demokratier som lever under existentiella hot. Taiwan lever under konstant tryck från Kina. Att sörja för Taiwan är moraliskt rätt, men det är också strategiskt klokt. Där finns högteknologi, innovation och kompetens som kan bidra till ömsesidig utveckling och försvarsförmåga.

För att summera: Den nya oredans tid är ingen tid för tvekan, ingen tid för senfärdighet och ingen tid för symbolpolitik. När framtidens generationer ser tillbaka på vår tid ska de kunna säga: De tog sitt ansvar så att friheten kunde leva vidare och så att Sverige stod starkt också när stormen drog in över Europa.

(Applåder)