Herr talman! Det finns väldigt mycket att ta upp i en utrikespolitisk debatt februari 2026. Jag kommer i mitt korta anförande att fokusera på svensk biståndspolitik. Alltför länge har biståndsdebatten handlat om hur mycket pengar vi ska göra av med och väldigt lite om vad vi vill göra med vårt bistånd. Ett perspektiv som har varit totalt frånvarande i debatten är diskussionen om hur biståndet ska kunna fasas ut och avslutas.

Bistånd ska vara hjälp till självhjälp. Och har man ett bistånd som leder till resultat, ja då blir också resultatet att biståndet så som vi känner det i dag inte längre ska behövas. Men det är ett perspektiv som tidigare har varit helt främmande och till och med provocerande i biståndsdebatten. Alla förstår att en värld utan behov av bistånd är långt bort, men alla borde vara överens om att om biståndet leder till resultat blir också resultatet att det ska kunna fasas ut. Målet måste vara att gå från bistånd till handel. Därför är det talande att när vi har en moderatledd regering har vi ingen biståndsminister, utan vi har en bistånds- och utrikeshandelsminister.

Bistånd är ibland en nödvändighet. Men det är handel och tillväxt som skapar varaktig utveckling och välstånd. Behoven av att prioritera har också varit frånvarande i biståndsdebatten. Statsrådet Dousa har sagt att svenskt bistånd länge varit som en vattenspridare, lite överallt, och han försöker nu ställa om till tydliga vattenstrålar i stället.

Herr talman! För att tala mer om vad vi vill göra med vårt bistånd och inte bara fastna i diskussionen om hur mycket pengar som ska betalas ut, låt mig nämna några områden som jag ser som särskilt viktiga att prioritera framöver.

Att stötta Ukraina i dess försvar mot Ryssland är moraliskt rätt och riktigt, men det är också viktigt för vår egen säkerhet. Ukraina är i dag det största mottagarlandet av svenskt bistånd och kommer att behöva vara det under lång tid framöver. Det lyfts ibland kritik mot att Ukraina numera upptar en så stor del av det svenska biståndet. Till dem som lyfter fram den kritiken vill jag svara: När det pågår ett fullskaligt invasionskrig i vår absoluta närhet får det konsekvenser. Självklart gäller det även för svenskt bistånd.

Vi måste prioritera. Det är inte roligt eller lätt, men det är en nödvändighet.

Herr talman! En annan del av biståndet jag anser är helt nödvändig att prioritera tydligare är det humanitära biståndet. För den som inte vet skillnaden finns det två olika typer av bistånd.

Utvecklingsbistånd handlar kort beskrivet om att långsiktigt förbättra levnadsvillkoren för människor i fattigdom och förtryck. Det är för denna typ av bistånd det är helt avgörande att det också finns en tanke om att kunna fasa ut biståndet. Det ska vara hjälp till självhjälp.

Det humanitära biståndet, däremot, är mer akut katastrofbistånd som syftar till att hindra död och lindra nöd. Det handlar om mat, rent vatten, filtar och tält samt mediciner till människor i absolut nöd. Jag tror att när människor tänker på bistånd är det framför allt den här typen av katastrofbistånd man tänker på. Över tid har dock den typen av bistånd varit en förhållandevis liten del av den mycket stora biståndsbudget som Sverige har haft. Runt 10 procent av vårt bistånd har gått till det humanitära biståndet, som alltså handlar om att rädda liv. Här tycker jag att vi behöver prioritera ytterligare och låta det humanitära biståndet som andel av svenskt bistånd öka.

Herr talman! Det är viktigt att bistånd kan följas upp. Här vill jag lyfta fram bistånd inom hälsosektorn, exempelvis vaccinationer. Det är mätbart: x kronor blir x vaccinationer. Det räddar liv. Jag noterar att utrikesministern lyfte fram Sveriges engagemang för global hälsa i utrikesdeklarationen, inte minst med fokus på kvinnor och flickor.

Herr talman! Bistånd är ett viktigt utrikespolitiskt verktyg. Ja! Bistånd är också en del av säkerhetspolitiken. Men vi måste prioritera. Och målet för biståndet, även om det är långt dit, måste vara att kunna gå från bistånd till handel.

(Applåder)