Herr talman! Vi möts i denna utrikespolitiska debatt i en tid då vår världsordning skakas i grunden och den europeiska säkerhetsordning som vi har byggt vår gemensamma säkerhet på under efterkrigstiden utmanas.

Rysslands brutala anfallskrig mot Ukraina fortsätter att kräva liv, rasera städer och slå sönder tryggheten för miljoner människor.

Förra året besökte jag Ukraina. Något som jag aldrig kommer att glömma efter den resan var när vi stod vid minnesplatsen strax utanför Kiev för soldater som försvarade sitt land efter den fullskaliga invasionen för snart fyra år sedan. På flera minnesstenar stod det födelseår 2003 och dödsår 2022. Det var soldater som var endast 19 år gamla. Det var 19-åringar som skulle ha börjat sina liv men som dog för sin familjs, sitt lands och Europas frihet.

Sveriges stöd till Ukraina måste fortsatt vara starkt, långsiktigt och uthålligt.

Herr talman! Folkrätten prövas också på andra håll.

I Västsahara fortsätter en ockupation som har pågått i decennier. Regeringens omläggning nyligen av den svenska Västsaharapolitiken innebär att Sverige numera accepterar ockupationsmakten Marockos autonomiplan. Det är i strid med folkrätten och Västsaharas rätt till självbestämmande. Folkrätten gäller inte bara när den är bekväm. Den gäller alltid.

I Georgien ser vi samtidigt en mycket allvarlig utveckling. Sverige har tillsammans med över 20 andra OSSE-länder aktiverat den så kallade Moskvamekanismen, ett verktyg som gör det möjligt att utreda allvarliga brott mot mänskliga rättigheter. Det är en tydlig signal om hur allvarlig situationen där är. Den georgiska regimen fängslar oppositionspolitiker, angriper civilsamhället och inskränker pressfriheten. Demokratin är under attack. Vi socialdemokrater driver också att Moskvamekanismen generellt ska kunna användas när allvarliga brott mot hbtqi-personer sker.

I Syrien lever kurder, druser, alawiter, assyrier och flera andra minoriteter i fortsatt otrygghet efter år av krig. Sverige och EU måste bidra till en fredlig och demokratisk utveckling i Syrien där minoriteters rättigheter garanteras och där alla människor kan leva i säkerhet och värdighet.

Herr talman! Efter det långa och fasansfulla kriget i Mellanöstern ser vi nu en mycket bräcklig vapenvila. Fortfarande dödas hundratals palestinier, även efter att det som vi kallar vapenvila har trätt i kraft. På Västbanken eskalerar våldet. Israels högerextrema regering godkänner nya bosättningar, river palestinska hem och tar mark i strid med internationell rätt.

Ockupation och bosättningar dödar tvåstatslösningen och därmed också freden. Ändå säger den svenska regeringen nu återigen att handelsavtalet mellan EU och Israel kan fortsätta gälla och att vapenexporten kan fortsätta utan konsekvenser för den brutala ockupationsmakten Israel.

Sverige bör omedelbart återuppta stödet till UNRWA, verka för sanktioner mot ansvariga beslutsfattare och stå upp för internationella domstolars arbete. I dessa dagar måste vi också påminna oss om att humanitärt bistånd inte är en politisk spelbricka. Det är en moralisk skyldighet.

Herr talman! I mitt arbete i OSSE:s parlamentariska församling ser jag hur viktigt internationellt samarbete är. Tidigare i år reste jag till Köpenhamn och träffade Danmarks talman för samtal om både Arktis och Grönlands framtid. Nu i mars kommer jag tillsammans med nordisk-baltiska kolleger att resa till Grönland och där representera Sverige. Redan i morgon träffar vi nordisk-baltiska delegater den amerikanska OSSE-delegationen i Wien för att där markera att våra staters suveränitet och gränser inte är förhandlingsbara. Det transatlantiska samarbetet för säkerhet måste bygga på gemensamma värderingar om demokrati och internationell rätt.

Avslutningsvis, herr talman: Sverige ska vara en röst för fred, en röst för diplomati och en röst för mänskliga rättigheter. Det ska gälla i Ukraina, det ska gälla i Gaza, det ska gälla i Västsahara, det ska gälla i Georgien och det ska gälla i Syrien.

När Olof Palme en gång fick frågan vad politik egentligen handlar om svarade han: ”We should try to make life as decent as possible.” Det är fortfarande vår uppgift som politiker, tycker jag. När det handlar om utrikespolitik handlar det om att stå upp för freden, att stå upp för solidariteten och att stå upp för alla människors lika värde.

(Applåder)