Protokoll 2025/26:73 Onsdagen den 18 februari

/ Utrikespolitisk debatt
Anf. 16 Utrikesministern Maria Malmer Stenergard (M)

Herr talman! Flera afrikanska länder hör i dag till världens snabbast växande ekonomier samtidigt som många aktörer också tävlar om inflytande i Afrika. Detta har naturligtvis stora konsekvenser för både Sverige och Europa. Vi har ett gemensamt intresse av att tillsammans med afrikanska stater underlätta handel, främja fred och säkerhet och inte minst upprätthålla internationell rätt. Därför har regeringen både värnat och utvecklat relationerna med afrikanska länder under de senaste åren.

Vi har fördjupat samarbetet med Nigeria, som är Afrikas folkrikaste land och en av kontinentens största ekonomier. Förra året öppnade Business Sweden kontor i Nigerias största stad Lagos. Vi har öppnat ny ambassad i Dakar, vilket stärker vår närvaro i franskspråkiga Västafrika och blir en knutpunkt för Sveriges engagemang i Sahelregionen. Vi har dessutom ett omfattande bilateralt och regionalt engagemang på Afrikas horn: i Sudan, Etiopien, Kenya och Somalia.

Sverige har ett starkt varumärke i Afrika och en god grund att också bygga relationer på. Det märks när vi nu i allt högre grad går från relationer med afrikanska länder baserade på bistånd till relationer baserade på handel. Det är en utveckling som den här regeringen verkligen välkomnar. Vi har en bred ambassadnärvaro och som sagt ett brett samarbete med afrikanska länder.

Det syns att vi i år leder arbetet i den internationella kontaktgruppen för Storasjöregionen, för att nämna någonting, och vi lägger som sagt större vikt vid samarbete kring handel än vid bistånd.

I omläggningen av biståndet har vi varit tvungna att prioritera, och då har vi prioriterat Ukraina eftersom det är vår främsta utrikespolitiska prioritering. Vi har då också behövt prioritera om resurser, men precis som jag sa till min utrikesministerkollega från Liberia när vi nyligen pratades vid är våra relationer med Liberia viktigare än någonsin.