Fru talman! Min kollega Magnus Berntsson har på ett förtjänstfullt sätt redogjort för viktiga delar av vår utrikespolitik vad gäller Iran, Ukraina och andra delar samt för biståndspolitiken. I mitt anförande ska jag fokusera på ett annat viktigt område, som vi kristdemokrater har arbetat för under lång tid: religionsfrihet och förföljda kristna.

Religions- och övertygelsefrihet är en grundläggande rättighet. Ändå är kränkningarna omfattande, och utvecklingen i många delar av världen går i fel riktning. I dag lever omkring 70 procent av världens befolkning i länder där religionsfriheten är inskränkt på olika sätt, antingen av regimer eller av olika extremistiska grupper. Religionsförtryck bidrar ofta till fattigdom, marginalisering och social instabilitet och motverkar inkluderande och fredliga samhällen.

Fru talman! Förföljelsen av kristna är särskilt omfattande och har ökat de senaste åren. Open Doors publicerar varje år en lista över de 50 länder där förföljelsen av kristna är värst. Enligt den senaste rapporten, som publicerades i januari, har det förvärrats ytterligare. Omkring 388 miljoner kristna, det vill säga var sjunde kristen i världen, bedöms vara utsatta för förföljelse på grund av sin tro. Det kan jämföras med 2015, då omkring 100 miljoner ansågs vara utsatta. Det är en dramatisk försämring på ett decennium.

Trots denna utveckling har religionsfrihet och förföljelsen av kristna under lång tid haft en näst intill obefintlig roll i svensk utrikes- och biståndspolitik. Men med Kristdemokraterna i regeringen blir detta en tydlig prioritering. I årets utrikesdeklaration, liksom de senaste tre årens, uppmärksammas förföljda kristna, och arbetet för religionsfrihet lyfts fram. Det återspeglas också i regeringens reformagenda för bistånd och i flera biståndsstrategier.

Fru talman! I Mellanöstern riskerar kristna att försvinna från sina historiska ursprungsländer, från kristendomens vagga. De senaste två decennierna har den kristna befolkningen i Irak och Syrien minskat med närmare 80 procent. Damaskus var tidigare huvudstad i det arameiska riket, redan tusen år före Kristus, och där var aramenskan lingua franca och det språk som Jesus talade. I dag används det fortfarande av kristna araméer, syrianer, assyrier och kaldéer men bara av ett fåtal människor som är kvar i regionen.

Den syrisk-ortodoxa kyrkan, som jag själv är medlem i, är en av de äldsta. Den grundades år 37 efter Kristus av aposteln Petrus. Just nu är det kanske fler syrisk-ortodoxa kristna som är i Sverige än som finns kvar i delar av Mellanöstern. Det var i Antiochia som lärjungarna först började kallas kristna, som det står i Bibeln.

För de kristna i Syrien innebär Assadregimens fall visst hopp men också osäkerhet. Landet befinner sig i ett känsligt läge. Det finns möjlighet att bygga ett demokratiskt och inkluderande styre, men utvecklingen är långtifrån självklar. Därför är det av största vikt att Sverige och EU engagerar sig aktivt i Syriens framtid och ställer krav på ett demokratiskt och inkluderande styre som garanterar alla syrier, inklusive religiösa och etniska minoriteter, lika rättigheter och skydd i hela landet.

Situationen i Irak är på många sätt lika allvarlig. Efter många år av krig och terror från Islamiska staten har den kristna befolkningen minskat med cirka 80 procent, från tidigare 1,5 miljoner till kanske 200 000–300 000. När storstaden Mosul sommaren 2014 intogs av Daish och tömdes på sin kristna befolkning var det första gången på 1 700 år som kyrkklockorna tystnade. Särskilt hårt drabbad är Nineveslätten, det historiska området för många kristna grupper. Trots att en del har återvänt är det ett kraftigt decimerat och reducerat antal. Ett förslag vore att långsiktigt stärka deras närvaro och ge Nineveslätten status som en administrativ provins inom Iraks konstitutionella ram. En sådan lösning skulle kunna stärka lokalt självstyre, säkerhet och representation för kristna, yazidier och andra minoriteter samtidigt som Iraks territoriella integritet respekteras.

Fru talman! I en tid präglad av osäkerhet och växande konflikter behöver Sveriges utrikespolitiska röst vara tydlig, både i vårt närområde och globalt. Sverige och EU måste stå upp mot förtryck och förföljelse. Vi ska främja fred, frihet, mänskliga rättigheter och demokrati. Vi har ett ansvar att stå upp för dem vars röster tystas och vars frihet inskränks. Sverige ska vara en röst för religionsfrihet och för förföljda kristna och andra utsatta minoriteter i världen.

(Applåder)