Fru talman! Vad vill regeringen egentligen med det svenska biståndet? Vad är syftet, och vilka mål har man? Det är frågor som jag ställer mig allt oftare. Jag upplever nämligen att regeringen målar upp en bild som inte alltid stämmer överens med vad man gör i verkligheten.

Den reformagenda som regeringen har tagit fram under mandatperioden ger bilden av att biståndet ska vara långsiktigt, effektivt och transparent. Vi ska värdera civilsamhället och de lokala perspektiven högt, och jämställdhet och utbildning är viktiga verktyg för att uppnå det riksdagsbundna målet: att bekämpa fattigdom och förtryck.

Men när man följer vad som verkligen görs ser det ut att utvecklas åt precis motsatt håll. Långsiktig styrning har ersatts av ryckighet. Utvecklingsprojekten i de mest utsatta delarna av världen ersätts av kortsiktiga projekt. Pengar flyttas från de mest utsatta kontexterna till mer ordnade förhållanden och gör att det blir fritt fram för stater som Kina, som står redo med dyra lån och helt andra värderingar.

Vad vill regeringen egentligen med det svenska biståndet? Låt oss se biståndet för vad det är. Det är inte en lösning på mänsklighetens alla problem. Men det är en möjlighet att bidra till en lite bättre värld och kan ge människor möjlighet att leva ett lite bättre liv, få ett jobb eller en utbildning, kräva demokrati och inflytande och bli lite friare.

Biståndet är också ett viktigt utrikespolitiskt verktyg som Sverige under lång tid har förvaltat väl. Genom att visa att vi är en pålitlig och långsiktig partner har vi vunnit trovärdighet, och dörrar har öppnats och gett oss inflytande i världspolitiken.

Fru talman! Det här är inget som vi vanligen pratar om. Alltför många svenskar tror att biståndet bara är en kostnad för svenska skattebetalare. Men sanningen är att biståndet har gett Sverige makt och inflytande i världen på ett sätt som vapen aldrig kan ge oss för samma mängd pengar.

Är allt som görs i dag dåligt? Nej, absolut inte! Jag ifrågasätter inte de organisationer och företag som får biståndsmedel och arbetar med detta. Det som jag och Centerpartiet ifrågasätter är regeringens styrning och syfte och hur det på längre sikt påverkar Sveriges inflytande internationellt.

Vad vill då Centerpartiet, fru talman? I den kaosartade värld vi lever i, där klimatförändringarna leder till fler konflikter och där demokrati och mänskliga rättigheter backar, har Sverige en superviktig roll att spela. När de andra biståndsgivarna drar sig undan från svåra kontexter ska vi finnas där. Då ska vi satsa på barns utbildning, kvinnors egenmakt, småskaligt företagande, klimatanpassning och civilsamhällets motståndskraft mot förtryck.

Det här är inte flum. Det är smart. Varje uns av trygghet och motståndskraft som vi kan sprida i världen gör att vi i Sverige och Europa får ett tryggare liv. Och det främjar handel och utveckling. Långsiktighet och hållbarhet i biståndet måste gå först.

Centerpartiet vill ha en biståndspolitik som genomsyras av liberal feminism. Och vi vill ha en tydlig plan tillbaka till enprocentsmålet.

Samtidigt vill vi lyfta ut bistånd till Ukraina ur den ordinarie budgeten. Vi vill bygga en fond, motsvarande 1 procent av bni, där vi samlar allt stöd till Ukraina, såväl militärt som civilt. Det gör stödet till Ukraina tydligt och hållbart.

Biståndet ska inte vara ett migrationsverktyg. Tidögänget brukar försvara kopplingen mellan migrationspolitiken och biståndet med att det måste vara slut på att Sverige ger bistånd utan att ställa krav. Det är väl klart att vi ska ställa krav! Vi ska ställa krav på uppföljning och resultat och på att mottagaren ska stå upp för rättsstatens principer, mänskliga rättigheter och folkrätten.

Men det regeringen menar med krav är att man är villig att betala för att länderna ska ta emot personer som vi vill utvisa – 100 miljoner för trettiotalet personer till Somalia och 295 miljoner för 128 personer till Syrien. Och fler länder är på gång, exempelvis Afghanistan med flera.

Hur är detta att ställa krav? Låt oss kalla det muta eller i bästa fall en otroligt tveksam transaktion.

Bistånd och migration hänger absolut ihop. Genom att minska fattigdom och förtryck och öka tryggheten behöver färre människor fly från sina hem. Likaså är det rimligt att dra in bistånd från partner som inte står upp för rättsstatens principer, mänskliga rättigheter och folkrätten. Men biståndet ska inte och får aldrig vara ett migrationsverktyg som används för att muta ett annat lands regering att ta emot människor som vi vill utvisa.

Fru talman! Slutligen vill jag vända mig till alla er i det svenska civilsamhället och svenska företag som varje dag arbetar med vårt bistånd runt om i världen. Med ett ovärderligt globalt nätverk och oavsett regering anpassar ni er och gör bästa möjliga för att världen ska bli en lite bättre plats. För Centerpartiet är det självklart att det är ni som är experterna och måste vara involverade i hur det svenska biståndet ska utvecklas framöver.