Fru talman! Pandemi, klimatkris, krig och konflikter innebär att behovet av internationellt bistånd är större än på mycket länge. När USA under Trump skär ned sitt bistånd mycket kraftigt, något som kan leda till att minst 14 miljoner människor, varav en tredjedel barn, kan komma att dö fram till 2030, borde ansvarsfulla länder samarbeta med civilsamhället och multilaterala organisationer för att stärka biståndet. I stället väljer regeringen och SD att genomföra ytterligare stora nedskärningar. Det är uppenbart att regeringen hellre gynnar Sveriges rikaste med stora skattesänkningar framför att hjälpa världens mest utsatta.

Vänsterpartiet står upp för målet om att minst 1 procent av bni ska gå till bistånd, och vi lovar att vi kommer att göra allt för att stegvis återställa biståndet till 1 procent om vi får inflytande under kommande mandatperiod. Regeringen urholkar dessutom biståndet genom att använda biståndsmedel för sådant som inte får räknas som bistånd enligt OECD-Dacs regelverk. Det gäller exempelvis inhemska kostnader för integration och återvandring. Särskilt allvarligt är det att regeringen har skickat 100 miljoner till en av världens mest korrupta ledare, nämligen den Hamaskramande premiärministern i Somalia, i utbyte mot att Somalia tar emot utvisade somalier. Bistånd får aldrig användas som muta.

Allvarligt är också att regeringen betonar vikten av att biståndet ska gynna svenska intressen som handel och näringsliv. Biståndet ska gynna mottagaren och inte givaren. Regeringen överger allt fler fattiga länder i världen – något som går helt emot målsättningen om att bistå de mest utsatta.

Totalt har tolv fattiga länder lämnats. Det drabbar arbetet för demokrati, mänskliga rättigheter, kvinnors rättigheter och klimatet hårt. Viktiga framsteg som har uppnåtts riskerar att rullas tillbaka. Det går att lyfta fram många exempel på väl fungerande projekt som nu tvingas avslutas, som stöd till fattiga bönder i Tanzania och Moçambique eller stöd till gatubarn i Afghanistan. Sverige har under decennier byggt ett internationellt anseende som pålitlig partner. Den positionen håller nu snabbt på att gå förlorad. Det kan längre fram visa sig oerhört kostsamt att vända dessa länder ryggen när vi lämnar utrymme för auktoritära krafter att ta vid.

Orsaken till nedskärningarna är att regeringen vill föra över mer resurser till Ukraina. Självklart behöver Ukrainas hårt utsatta civilbefolkning allt stöd, både militärt och humanitärt. Det är dock inte rimligt att världens mest utsatta får betala detta stöd. Det hade inte behövt vara så om man valt att finansiera det civila stödet till Ukraina på samma sätt som det militära, det vill säga utanför det ordinarie biståndsramverket.

Kvinnor, flickor och hbtq-personer runt om i världen möter nu en historisk backlash mot jämställdhet och sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter. Regeringen lämnade den feministiska utrikespolitiken men betonar att jämställdhet är ett kärnvärde, vilket är svårt att ta på allvar när vi ser hur biståndet till jämställdhet i stället minskar. Mellan 2021 och 2024 sjönk andelen av det svenska bilaterala biståndet som hade jämställdhet som huvudsyfte från 18 till 10 procent.

Att investera i kvinnors möjligheter till egen försörjning och egenmakt är en nyckelfaktor för en gynnsam samhällsutveckling. Även för fred och stabilitet är kvinnors ledarskap helt avgörande. Tillgång till rent vatten och grundläggande sanitet är också en viktig jämställdhetsfråga.

Vänsterpartiet anser att genusperspektivet ska genomsyra all biståndsverksamhet, att hälften av biståndet ska gå till kvinnor och flickor och att 10 procent ska öronmärkas till SRHR. Vi vill även återinföra den feministiska utrikespolitiken och stärka stödet till civilsamhällesorganisationer och FN – särskilt kärnstödet till UN Women och UNFPA.

I Sudan råder för närvarande en av världens största humanitära katastrofer till följd av kriget. Över 30 miljoner människor är i behov av humanitärt stöd. 4 miljoner människor har flytt till ett av grannländerna, och 9,6 miljoner människor har flytt inom Sudan. Omvärlden måste agera för att få slut på kriget, skydda civila och humanitära hjälparbetare, etablera humanitärt tillträde och öka det humanitära stödet till lokala aktörer och grupper.

Trots den bräckliga vapenvilan i Gaza kommer behovet av bistånd att vara enormt under lång tid som ett resultat av Israels folkmord och totala ödeläggelse av Gaza. Samtidigt ser vi hur våldet på Västbanken ökar. Palestinier dödas och fördrivs, och palestinska samhällen raseras. En nyckelorganisation är FN-organet UNRWA, som sedan decennier har FN:s mandat att bistå palestinska flyktingar. Trots det har Sveriges regering valt att dra in stödet till denna oumbärliga organisation. Vi i Vänsterpartiet öronmärkte därför 1 miljard till UNRWA i vår skuggbudget. Biståndet till UNRWA måste snarast återupprättas, inklusive stödet till det ekumeniska följeslagarprogrammet och andra organisationer som jobbar för fred, demokrati och mänskliga rättigheter.

Vi får inte heller glömma vikten av humanitärt stöd till de mest utsatta västsahariska flyktinglägren i Saharas öken.

Bistånd kan inte lösa alla världens utmaningar, men det kan bidra till en positiv utveckling. För en verklig och långsiktig förändring krävs att de ohållbara skuldbördorna hanteras och att åtgärder vidtas för att få till ett rättvisare skattesystem och stoppa den globala kapital- och skatteflykten. Varje år förlorar utvecklingsländer mer pengar på grund av företagens skatteflykt än vad de får i bistånd. Det är pengar som behövs för satsningar på exempelvis skolor och sjukvård.

(Applåder)