Fru talman! I dag behandlar vi regeringens utrikespolitiska inriktning och hur Sverige bör agera i en tid av krig, terror och växande spänningar. Mot den bakgrunden vill jag rikta fokus mot Mellanöstern, där skillnaden mellan demokrati och islamistisk terror är som tydligast och där Europas och Sveriges moraliska kompass prövas.

I Gaza råder sedan den 10 oktober 2025 en USA-frammedlad vapenvila som är kopplad till ett bredare freds- och stabiliseringsupplägg, men den är skör. Så sent som den 15 februari i år rapporterades det om israeliska flyganfall efter att Israel anklagat Hamas för att bryta vapenvilan, samtidigt som Hamas anklagade Israel för samma sak. Detta illustrerar kärnproblemet: Vapenvilor kan bromsa våld, men de löser inte konflikten så länge Hamas behåller sin militära förmåga och sin ideologi.

Nu, fru talman, har Israel dessutom, enligt uppgift, gett Hamas en 60 dagar lång frist att lägga ned vapnen. Annars hotar en ny militäroffensiv. Oavsett vad man tycker om formen visar detta att frågan om demilitarisering inte är en detalj i marginalen, utan den är helt central. En fred som lämnar Hamas beväpnat och politiskt belönat är inte en fred utan en paus inför nästa terrordåd.

Sverigedemokraterna har varit konsekventa från dag ett. Vi fördömer Hamas terror, vi står upp för Israels självklara rätt till självförsvar och vi vägrar att relativisera skillnaden mellan en demokrati och en terrororganisation. Samtidigt erkänner vi, utan undantag, det djupa civila lidandet, men vi vägrar också att låta lidandet användas som ett propagandaverktyg för att tvätta bort Hamas ansvar eller för att delegitimera Israel.

Däremot kan vi inte blunda för den våldsspiral som extremistiska bosättare bidrar till på Västbanken. Våld mot civila och rättsstatliga övertramp måste mötas med tydlig markering och rättsliga konsekvenser.

Fru talman! Det är också viktigt att se helheten. Gaza är inte en isolerad konflikt utan en del av en regional maktkamp där Iran är den viktigaste destabiliserande aktören. Iran beväpnar och finansierar proxygrupper och driver på en våldsspiral i hela regionen. Medan vissa gärna låtsas som att detta kan hanteras med välvilja och dialog, utan motkrav, ser vi hur farligt läget är.

I går, den 17 februari, inleddes nya samtal mellan USA och Iran om kärnfrågan samtidigt som Iran genomför militära maktdemonstrationer i Hormuzsundet, med tydliga signaler om att man är beredd att hota globala handels- och energiflöden. Detta är inte diplomati i god tro, utan det är klassisk utpressningslogik från en islamistisk regim.

Sverigedemokraternas besked är tydligt: Iran ska mötas med hårdhet, inte eftergivenhet. Sanktioner ska skärpas och riktas mot beslutsfattare och deras närmaste kretsar. Vi ska fortsätta att driva en principfast linje mot regimens förtryck, terrorstöd och regionala aggressioner. Därför välkomnade vi att EU nyligen formellt terrorlistade IRGC, Islamiska revolutionsgardet.

Sverigedemokraterna har varit pådrivande i den här frågan under lång tid. IRGC är inte en vanlig militär struktur, utan det är regimens verktyg för repression hemma och terrorexport utomlands. Att kalla saker vid deras rätta namn är en förutsättning för en trovärdig utrikespolitik.

Fru talman! I detta läge behöver Sverige en utrikespolitik som är konsekvent, men det är just konsekvens som saknas hos Socialdemokraterna och vänsteroppositionen. När det gäller Israel är man snabb med fördömanden och symbolmarkeringar, men man är betydligt tystare när det gäller Iran, islamistisk mobilisering och det faktum att terrorgrupper systematiskt försvårar humanitär hjälp genom att hota, beslagta och manipulera civila strukturer.

Det räcker inte att säga ”folkrätt” som ett mantra om man samtidigt blundar för hur terroraktörer cyniskt utnyttjar just folkrättens och de humanitära systemens goda avsikter. Vi ser det även i synen på internationella institutioner. Sverigedemokraterna står bakom Sveriges anslutning till Romstadgan, men vi ser med oro på politiseringen som urholkar legitimiteten. När internationella processer skapar intryck av moralisk likställighet mellan demokratiska beslutsfattare och terrorledare riskerar det att bli en del av problemet snarare än en del av lösningen.

Fru talman! Sverigedemokraternas linje är därför tydlig och realistisk:

För det första: Nolltolerans mot terrorism. Hamas ska aldrig belönas, och demilitarisering måste vara en verklig, verifierbar del av varje hållbar ordning.

För det andra: Stöd till demokratiska allierade. Israel har rätt att försvara sin befolkning, och Sverige ska föra en politik som tydligt skiljer mellan demokratier och terroraktörer.

För det tredje: Hårdare tryck mot Iran. Det kräver sanktioner och terrorlistningar och ett slut på naiva upplägg där regimen kan fortsätta att hota regionen.

För det fjärde: Hjälpen ska nå civila, men den får aldrig bli en resurs som förlänger konflikten eller stärker extremistiska strukturer.

(Applåder)

I detta anförande instämde Erik Hellsborn (SD).