Herr talman! När jag lyssnade på föregående talare var det inte utan att jag reflekterade lite över ett gammalt ordstäv, även om det inte är hela sanningen: USA utvecklar, Kina säljer och Europa reglerar. Någonstans tror jag faktiskt att det finns en sanning i det. Detta är nog också en av orsakerna till att den europeiska ekonomin har halkat efter de senaste 10−15 åren. Vi ligger långt fram i många delar, exempelvis den gröna omställningen. Vi är duktiga på mycket, men för den som tittar på den ekonomiska utvecklingen och vår iver att reglera är det helt uppenbart att vi halkar efter. Detta var en reflektion över det tidigare replikskiftet.

Jag vill säga något om kommunikation och att vara människa. Vad är det som gör att vi är de vi är? Troligtvis är det just kommunikation. Det är kanske en av de stora skillnaderna mellan oss och andra varelser här på jorden.

Kommunikation har vi ägnat oss åt länge. Det finns jättespännande grottmålningar. Det finns bilder och texter som är inhackade i lera och sten. Redan på 400- och 500-talet byggde perserna upp ett fungerande postsystem. Även romarriket hade ett postsystem. Inkafolket hade ett knutsystem – man knöt knutar och kunde på så sätt förmedla text till varandra. Jag kan också nämna ponnyexpressen och det svenska postverket från 1636 fram till 1994, då det övergick till att bli ett bolag.

Det är nog så att vi människor har ett behov av att kommunicera, och när vi bygger civilisation och går från den lilla, nära byn till ett större samhälle blir kommunikation ännu viktigare.

Kommunikation är intressant ur ett rent historiskt perspektiv eftersom den skiftar. I dag knackar ingen in lerkilskrift, utan vi knackar på datorer. Men funktionen är densamma: Vi förmedlar någon form av erfarenhet till varandra.

Det har dock skett en stor förändring, och den får konsekvenser. Jag har i kammaren vid ett flertal tillfällen debatterat post och hur ofta den ska delas ut. Det spelar nog ingen roll vilken regering vi har, för om medborgarna inte längre skickar brev utan skickar information digitalt kommer det att vara rätt dyrt att upprätthålla postutdelningen. Å andra sidan, om vi hamnar i ofärd kommer traditionella brev kanske att vara viktiga. I Ukraina verkar man dock klara av att upprätthålla det digitala systemet, så oron för att det digitala ska kollapsa är kanske överdriven. Det här är nog en fråga vi får bära med oss.

Nu släpper jag posten och går in på framtidsdiskussionen. Digitaliseringen är jobbig. Jag blir lika grinig varje gång min 19-åriga dotter berättar för mig hur tv:n funkar.

Utvecklingen går väldigt fort. Men det finns fördelar. Vi var några från arbetsmarknadsutskottet som gjorde ett studiebesök i Japan för att se hur man jobbar med en alltmer åldrande befolkning. Digitaliseringen är här en av lösningarna, också för ensamhet. Ensamhet kommer aldrig att försvinna med hjälp av en dator, men man kan i alla fall koppla upp sig, skriva till en granne och stämma träff vid ett lämpligt tillfälle med mera.

Detta pågår redan. Jag har en kompis som tycker att det är himla kul med Wordfeud. Han spelar med människor från hela världen, och det blir en egen by – en gemenskap.

Det spännande med detta är att det bara sker, och det sker snabbare än vad vi i politiken hinner med.

Jag hörde ett program i P1, och om jag uppfattade rätt går 20 procent av Irlands elkonsumtion till kylning av datorhallar. När vi går över till nästa generation datorhallar, som ska ha ännu större kapacitet, kommer det alltså att gå åt ännu mer energi. Frågan är vad som är viktigast: elledningen eller datorkapaciteten som styr elledningen?

Vi rör oss i en spännande värld eftersom digitaliseringen redan är här.

Trafikutskottet var förra mandatperioden i San Francisco och tittade på självkörande fordon. Växer denna teknik blir vi helt beroende av AI. Antingen var det Tesla eller Google Maps som sa att självkörande bilar i framtiden inte kommer att kunna krocka med varandra. Google Maps kommer att ha koll på alla fordon inom 100–200 meter, så även om man försöker att krocka kommer AI att hindra kollisionen.

Vad förväntas då av politiken? Vi kommer nog lite till mans att få acceptera att lagstiftningen kommer i efterhand eftersom utvecklingen går så snabbt.

Säg att du sätter dig i din egen självkörande bil efter att ha varit på krogen och druckit några öl. Är du då rattonykter när du åker hem? Om du i stället sätter dig i en självkörande taxi, är du rattonykter då? Om du kan ta tag i en ratt och ta kontroll över fordonet kommer nog de flesta att tycka att du är rattonykter, men om fordonet inte har en ratt är du troligtvis inte rattonykter.

Vi befinner oss i en spännande värld där digitaliseringen övergår vår förmåga. Vi måste nog ha respekt för att vi som politiker inte alltid kommer att ligga helt rätt i tiden. En lärare i dag utbildar elever till yrken som ännu inte finns. När jag var ung var en skola i Gullspång stolt över att ha den första datorhallen i Skaraborg. Man hade VIC64, och språket var Basic. Två år senare var den datorn stendöd, för då kom Amiga 500.

Vi kommer att behöva ha stor respekt för varandra i det som händer och försöka följa efter med lagstiftning. Tyvärr måste jag hålla med Sverigedemokraterna om att det först kommer att bli en del fel och att vi sedan får stifta lag. Betyder det att jag tycker att det är bra? Nej, här håller jag med Vänsterpartiet. Ordningen ska vara att land skola med lag byggas. Men teknikutvecklingen går ju så fort. Se bara på Västra Götaland. Om jag minns rätt var alla partier eniga om att ta fram ett digitalt system, men sedan körde det fast.

Vad försöker jag komma fram till? Jo, först och främst yrkar jag bifall till utskottets förslag och avslag på alla motioner.

AI-kommissionen pekar på en del behov. Regeringen gör en hel del, och jag är övertygad om att det kommer fler förslag innan mandatperiodens slut. Men oavsett detta rör vi oss alla inom ett område där vi inte är helt säkra.

Herr talman! I Sverige är vi duktiga på att prata om säkerhet och tjänster, men en brist som Kristdemokraterna har lyft fram i en intern utredning är hur svartfiber ska garanteras. Staten äger svartfiber på flera olika ställen. Svenska kraftnät äger svartfiber liksom Trafikverket, Telia, Teracom och säkert någon mer. Men ingen har ansvar för att hålla ihop systemet. När vi nu går in i ett paradigmskifte och lämnar stentavlorna bakom oss till förmån för digitala tavlor är det superviktigt att all teknik bakom fungerar. Detta vill jag skicka med.

Som ni hör är jag lite ödmjuk i denna fråga. Jag tror att vi alla här rör oss mot ett mål som vi inte kommer att kunna nå. Det är frustrerande för oss politiker, för vi vill gärna reglera i förväg och vara trygga.

Land skola med lag byggas är den grundläggande principen, men när det gäller it kommer vi nog att göra fel ibland. Här måste vi vara ödmjuka.

(Applåder)

I detta anförande instämde Rashid Farivar (SD).