Fru talman! För några veckor sedan var vi från trafikutskottet i Oslo. Trots det korta avståndet mellan våra länder finns det skillnader, inte minst vad gäller trafikpolitiken och hur den bedrivs i respektive land. Norge är ett exempel på vad som kan hända på transportområdet när antagna mål och beslutad politik ligger fast.

År 2015 fattades beslutet att alla nya bilar i Norge ska vara eldrivna år 2025. Det är ett mål som Norge nu är väldigt nära att nå. Förra året var andelen elbilar i nybilsförsäljningen i Norge 95,5 procent medan vi i Sverige ligger på 35,9 procent. Det är lägst andel i Norden och långt efter både Norge och Danmark.

I Oslo har man också en ambitiös politik för delad mobilitet och ökat kollektivtrafikresande enligt devisen Vi reser tillsammans när vi kan och ensamma när vi måste. För att öka resandet med kollektivtrafiken går staten in med finansiering för att sänka priserna i kollektivtrafiken.

I Sverige har vi i stället en regering som verkar ha glömt bort att kollektivtrafiken finns. Inte ett enda initiativ har tagits av regeringen under den här mandatperioden för att stärka kollektivtrafikens förutsättningar eller för att underlätta delad mobilitet. I stället har man stoppat ett färdmedelsneutralt reseavdrag som hade kunnat göra verklig skillnad. Man har avskaffat stadsmiljöavtalen, och man har sagt nej till att införa ett nationellt mål om ökat kollektivtrafikresande. Vad gäller delad mobilitet har man inte heller tagit några initiativ.

Bilpoolsutredningen från 2020, som tidigare talare har lyft fram, hade också ett tydligt förslag om att parkeringsplatser ska kunna reserveras för bilpooler. Den utredningen ligger och samlar damm, samtidigt som vi vet att intresset för bilpooler ökar. År 2024 svarade exempelvis var tredje bilburen stockholmare att en bilpool i närheten av bostaden skulle vara ett alternativ till den egna bilen – var tredje bilburen stockholmare.

Från Vänsterpartiet säger vi därför: Lyft upp Bilpoolsutredningen, genomför nödvändiga förändringar av parkeringslagstiftningen – den behöver moderniseras – och underlätta delad mobilitet!

Fru talman! Skillnaden mellan Norge och Sverige stavas Tidöpartierna och den fundamentala ovilja som Tidöpartierna visat inför att arbeta utifrån antagna mål och faktiskt åstadkomma en omställning av transportsektorn.

Ett av de första beslut som denna regering fattade efter att ha tillträtt 2022 var att med mycket kort varsel avskaffa elbilspremien. Det sa man att man gjorde för att den hade tjänat sitt syfte och inte längre behövdes, vilket visade sig vara en grov missbedömning.

Tidöpartierna har också gång på gång tonat ned klimatmålen, inte minst de nationella. Transportsektorns 2030-mål har varit så ifrågasatt den här mandatperioden att man till och med tillsatt en utredning för att eventuellt avskaffa målet.

Där Norge ser tydliga resultat som en effekt av att beslutad politik ligger fast ser vi i Sverige i stället brist på resultat som en effekt av att beslutad politik inte ligger fast.

Enligt Naturvårdsverkets prognoser kommer Sverige inte att klara 2030-målet. En förklaring till det är att elektrifieringen går för långsamt.

I december förra året kom Mobility Sweden med sin rapport, som bekräftar att elektrifieringen har tappat fart i Sverige och visar att gapet till 2030-målet är ännu större än vad Naturvårdsverkets prognoser visat. Man konstaterar också att sänkt skatt på fossila drivmedel motverkat elektrifieringen och att det som krävs är ambitiösa klimatmål och långsiktiga, stabila spelregler – något som Tidöpartierna inte lyckats eller velat få på plats.

Fru talman! Från Vänsterpartiet arbetar vi för en breddad nollvision. Det här var jag inne på när vi hade debatt om trafiksäkerhetsbetänkandet. Det är en nollvision som inkluderar dem som dör eller skadas inte bara i trafiken utan också av trafiken. Varje år är det sju gånger så många som dör i förtid av trafiken, alltså på grund av trafikrelaterade luftföroreningar, än i trafikolyckor. Det behövs verkligen en breddad nollvision för att fånga upp den här stora gruppen.

Som en del i det här behöver vi också öka miljökraven på svensk fordonsbesiktning. Det är ett viktigt verktyg för att förbättra luftkvaliteten och stärka folkhälsan. I dag är vi i Sverige långt ifrån tillräckligt bra. Tvärtom är Sverige bland de länder som är sämst i EU på att genomföra adekvata miljökontroller och uppfylla kraven på avgasrening. Det gör att dieselbilar med höga utsläpp släpps igenom. Här finns rimligtvis inget att vänta på. Skärp miljökraven för fordonsbesiktningen och inför partikelmätning!

Fru talman! Transportsektorn är ett av de mest avgörande områdena för den svenska klimatomställningen. Vi behöver styrmedel som stöttar och driver på sektorns omställning. Allt som vi gör eller inte gör på transportområdet påverkar Sveriges möjligheter att klara klimatmål, och att det får konsekvenser när styrmedel och incitament saknas visar de här åren med Tidöpartierna.

Men det går att göra annorlunda. Vi ser det i Norge, som kommit mycket längre i elektrifieringen, men också i Danmark, där elbilarna i dag står för 60 procent av nybilsförsäljningen. Kan de kan såklart också vi, men då måste också den politiska viljan finnas.

Jag yrkar bifall till reservation nummer 14.