Fru talman! I dag debatterar vi vägtrafik- och fordonsfrågor. Det är framför allt ett betänkande i vilket många motioner behandlas. Jag vill yrka avslag på motionerna och bifall till förslaget i betänkandet.

Vi har i dag en regering som har gjort en kraftfull satsning när det gäller infrastruktur, framför allt på vägsidan. Denna satsning och omställning av hur resurserna används kommer att resultera i att potthålen byggs bort på tolv år. Det är en medveten strategi för att underlätta för vägtrafikanter och ta itu med underhållsskulden.

En av de stora skillnaderna mellan regeringen och exempelvis det största oppositionspartiet, Socialdemokraterna, är att regeringen verkligen satsar på att ta bort underhållsskulden. I Socialdemokraternas budget naggar man faktiskt pengar på vägsidan, vilket skulle innebära att underhållsskulden finns kvar om tolv år. Det tycker jag är bristfälligt.

Från regeringens sida satsar vi också på BK4-vägar och på enskilda vägar. Vi gör över huvud taget ett omtag som handlar om att öka mobiliteten. Detta gör vi samtidigt som vi på olika sätt försöker att arbeta för att de miljöproblem, eller den miljökostnad, som finns inom transportsektorn ska gå ned över tid.

Jag går nu in på lite olika tankar som finns i motioner. Exempelvis lyfter man fram en fossilfri fordonsflotta, fossilfri tankning och laddinfrastruktur. När det gäller hela det blocket av motioner är det ju så att regeringen redan jobbar med de här frågorna.

En annan del, som jag ibland kan bli lite förvånad över när jag är här i riksdagen, rör att diskussionen på något sätt handlar om att det är vi här i huset som ska lösa allt själva. Riktigt så enkelt är det dock inte. Om vi ska kunna lösa de här stora och viktiga frågorna handlar det om ett delat ansvar. Staten har ett ansvar. Kommuner och regioner har sitt ansvar. Energibolag kommer att ha ansvar. Detsamma gäller bostadsföreningar och enskilda.

Vad menar jag då med det här? Jag har exempelvis pratat med vänner som har velat skaffa elbil. De bor dock i en hyresrätt eller bostadsrätt och kan helt enkelt inte komma åt möjligheten att byta fordon.

Det kan även gälla personer som bor i villaområden. Det handlar inte bara om el, utan det kan även handla om att man vill växla över så att man har jordvärme, vattenvärme eller liknande. Har det borrats för många hål i ett område kan man inte få den möjligheten.

Det tragiska är att vi ser exakt samma fenomen när det gäller el. Man kan få information om att man är den sista i området – annars måste hela elstationen bytas.

Jag kan tycka att det här är en problematik som vi pratar väldigt lite om. Jag är väl medveten om att det är en annan debatt, fru talman, men om vi menar allvar med att vi ska få till en elektrifiering måste vi svara på de här frågorna. Då måste vi svara på hur tekniksystemet ska fungera, hur energin ska kunna förmedlas när vinden står still och hur vi får ett reglerbart och stabilt elsystem.

Jag är väl medveten om att detta inte är färdigförhandlat och att vi inte är framme när det gäller alla detaljer, men jag tror till exempel att småskalig vattenkraft är en lösning. De som jobbar med småskalig vattenkraft producerar i dag motsvarande en reaktor. Om de skulle få lov att använda de pengar som i dag finns i vattenfonden till att renovera i stället för till juridiska tvister skulle de kunna utveckla detta till motsvarande två reaktorer i det område där Sverige behöver mest energi.

Jag är alltså väl medveten om att vi inte är framme. Det finns diskussioner, och det kommer att fortsätta finnas diskussioner. Det hindrar dock inte att jag som kristdemokrat är tydlig med att det finns en lösning här som faktiskt är snabbare än både havsbaserad vindkraft och ny kärnkraft. Ibland pågår debatten om två storheter som båda har problemet att det tar lång tid och att kostnaderna är höga medan det finns en enklare lösning som vi av någon konstig anledning inte använder oss av.

Andra ämnen i betänkandet är autonoma fordon och främjande av bilpooler, och det kombineras med parkeringsplatser och tillgänglighet.

Jag vill i all ödmjukhet påpeka att i en medelstor stad använder 80–85 procent av dem som ska åka till arbetet, handla, ta barnen till skolan, åka till träningen, träffa någon de är förtjusta i eller gå på restaurang något fordon, oftast bil. Det trollar vi inte bort.

De studier som finns om självkörande fordon visar att det i stora städer möjligtvis kommer att leda till en trafikminskning, men för oss som bor på landsbygden kan det leda till raka motsatsen. Bor man utanför en stad och inte äger ett eget fordon innebär en självkörande bil fyra resor i stället för två. Det är alltså inte riktigt så enkelt att den nya tekniken kommer att lösa alla de problem vi önskar lösa.

När det gäller mobilitet och parkeringar har vi ett annat problem, och det är att vi har en politik i dag som försvårar parkering. Detta drabbar framför allt alla som har en butik och alla som åker och handlar eftersom åkerierna inte kan komma fram med varor. Fler och fler kommuner tar bort möjliga ställplatser, framför allt runt de stora städerna, vilket försvårar flödet av varor och därmed är negativt för dem som bor i staden. Här behöver vi därför ha en diskussion som handlar mer om mobilitet och mindre om att stänga ute andra.

Det gläder mig att många motioner tar upp kulturarvet i form av äldre fordon, oavsett om det är mopeder, motorcyklar, bilar eller traktorer – min pappa hade en gammal Volvo T34 som gick på fotogen. Jag är inte duktig på gamla maskiner, men det finns ju människor som är riktigt duktiga på att hålla liv i detta kulturarv. Hemma i Uddevalla hålls en jordbruksmässa där det till och med står tändkulemotorer och puttrar. Det är säkert inte jättemiljövänligt, men det finns en charm i att se den gamla tekniken. Jag är glad att regeringen och flera partier tog diskussionen i EU, så låt oss tacka oss själva för att vi fick bort de värsta dumheterna som var på väg.

Motionerna om vägskyltar är spännande, och det är ingen hemlighet att jag tror att modern teknik och flexibla skyltar är framtiden. Det hindrar inte att jag i dag yrkar avslag på motionerna. Men i det politiska samtalet urholkar droppen stenen, och jag tror att vi kommer att få mer och mer ny teknik på våra vägar.

Låt mig återkoppla till den debatt vi hade förra veckan om att vägarna ska vara trygga. Kör man motorcykel ska det inte vara fara för liv bara för att vi har för många vajerräcken. Man kan även jobba med underglidningsskydd och så vidare.

Jag upplever att vi är överens här. Men det är ju så att man i regeringsställning avsätter en viss summa pengar, och ni i oppositionen gör helt rätt när ni jagar oss och påpekar att det borde göras mer.

Fru talman! En mer politiskt laddad fråga är den om styrmedel. Här är jag lite förvånad över Centerpartiets hållning. Jag ser Centerpartiet som en del av den borgerliga familjen, och den brukar inte införa styrmedel hur som helst.

Vi kristdemokrater var visserligen positiva till etanolsatsningen, men jag får erkänna att den inte gick jättebra. Vi var även positiva till bonus malus, men så här i efterhand ser vi att det inte fungerade. Jo, på ett sätt fungerade det bra: Färre köpte dieselbilar, och fler köpte elbilar. Men det hela gick med så mycket minus att man av ekonomiska skäl var tvungen att börja styra i det.

En annan spännande grej efter att man har tagit bort en del subventioner för att köpa elfordon är att priset på marknaden har gått ned. Vad är nyttan med att med skattemedel pressa upp ett fordonspris? Att våra röda vänner här i huset tycker att det är logiskt ämnar jag inte bråka om. Men jag förstår faktiskt inte Centerpartiet i dessa frågor.

Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag och avslag på motionerna.

I detta anförande instämde Sara-Lena Bjälkö (-).

(forts. § 7)