Herr talman! Tack, Ulrika Heie, för följdfrågorna!

Vilken ska vi börja med, tro? Vi kan väl börja med klimatmålen. Självklart jobbar vi med den biten, men vi har inte drabbats av en sådan panik att vi tror att det kommer att hända saker och ting här i landet som blir katastrofala om inte detta sker nästa år.

Vi måste se till att företag, privatpersoner och andra faktiskt kan hänga med i den här omställningen. Att höja reduktionsplikten och höja bränslepriserna till 30 kronor litern i Sverige för att man tror att man ska rädda klimatet i hela världen är bara befängt. Det är befängt att få för sig en sådan sak. Det enda vi gör då är att vi slår ut en av de mest miljövänliga produktioner vi har här i landet. Det gäller mat, skog och allt vad det är frågan om. Detta hotas genom att man driver upp priser på den nivån och dammsuger hela Europa på alternativa bränslen.

Det är en form av symbolpolitik man jobbar med som inte håller. Vi ska självklart gå före i vissa delar, och vi ska jobba fram modern teknik och hänga med på den biten. Vi ska se till att våra företag har bästa möjliga förutsättningar, och vi ska jobba i den riktningen. Det ska vi göra lugnt och sansat, och vi ska se till att vi når målen på ett bra sätt. Men vi får inte tro att det bara handlar om att få en bilpool i Stockholm att fungera. Man är tydligen överens i en reservation om att bilpooler är viktiga. Grejen är bara att man tar bort parkeringsplatser. Man jagar vanliga bilister som behöver åka in till Stockholm emellanåt. De har då inga parkeringsplatser, för man har byggt en bilpool inne i Stockholm i stället.

Det är lite av de här symbolhandlingarna man håller på och jobbar med. Jag tycker att man skulle kunna lugna ned sig lite med det och faktiskt börja titta på detta.

Den småskaliga vattenkraften får jag återkomma till med tanke på att tiden går.