Herr talman! Tack, ministern, för svaret!

Som ministern sa är bakgrunden till denna interpellation det allvarliga som inträffade vid två tillfällen, i november och i januari, då vissa studenter inte fick sina studiemedel utbetalda i tid.

För många är studiemedel från CSN inte bara ett komplement utan själva grunden för försörjningen och en förutsättning för att man ska kunna betala hyra, mat och kurslitteratur. När utbetalningar uteblir är det inte en administrativ detalj utan en privatekonomisk kris för en hel del människor. Då innebär förseningar – särskilt över en helg i januari, som är årets fattigaste månad – kanske att man behöver ta hjälp av vänner eller släktingar för att klara vardagen.

Ministern beskrev att myndigheten snabbt informerade och att pengarna betalades ut någon dag senare. Det är positivt, men frågan är ändå hur regeringen och ministern säkerställer att detta inte inträffar igen. Hur kan vi vara trygga med att myndigheten har de resurser och den robusthet som krävs för att långsiktigt klara av detta?

Vi socialdemokrater har i flertalet budgetar sedan regeringsskiftet prioriterat högre anslag till CSN:s verksamhet än regeringen. Det har vi gjort därför att vi både i budgetäskanden och i budgetprognoser har sett varningssignaler från myndigheten om att det finns problem och behov av förstärkningar för att man ska klara av både administrationen av omställningsstudiestödet, som har varit den stora diskussionen under mandatperioden, och den övriga verksamheten i myndigheten.

När det här inträffar måste man fråga sig om medlen har varit tillräckliga för att möta denna samlade belastning. Den frågan får delvis ses som retorisk – medlen har inte varit tillräckliga, herr talman.

Det har rapporterats om längre köer till myndigheten. Det har varit svårare för studenter att få tag i myndigheten, framför allt för studenter som inte studerat med omställningsstudiestöd.

Detta har varit prioriterat av regeringen, vilket har varit helt rätt. Det är ett nytt system som vi tillsammans har behövt jobba med för att det ska få den effekt som finns. Regeringen har dock inte lyssnat på oppositionen eller på studentorganisationer i den här frågan. Det har gjorts nyhetsinslag och nyhetsartiklar från studentstäder och om studenter runt om i landet. Studenter har fått det svårare än det borde vara och svårare än vad det ska behöva vara.

Det här tycker jag är synd, för jag tror att ministern och jag tycker lika här, nämligen att alla som söker studiemedel ska få besked om stöden i tid och också kunna räkna med att pengarna betalas ut. Det är avgörande för studiestödets legitimitet att tillförlitligheten är god. Annars är studiestödet varken rättvist eller tillförlitligt.

Frågan handlar trots allt om rättvisa och förtroende för staten och för oss som beslutsfattare, och därför anser jag att det behövs fler svar än dem ministern gav. Det behövs en tydlig plan, och det behöver berättas tydligare vilka åtgärder ministern har vidtagit för att se till att detta inte inträffar igen om någon vecka när medlen för februari ska betalas ut, eller under resten av årets månader. Därför frågar jag ministern: Hur har ministern agerat och kommer att agera för att utbetalningarna inte ska bli försenade kommande månader?