Fru talman! Tack ännu en gång till infrastrukturministern för den här debatten i kammaren!

Jag vill börja med att säga att jag är bekymrad över att Sverige inte vill gå före. Jag önskar att ministern och regeringen tänker om i den frågan och ser alla argument för att vara snabbare eftersom vi vet att EU-processerna ofta tar lång tid.

När det gäller risken för att Sverige skulle behöva justera eller ändra regelverket senare måste det ju vägas mot vad det kan betyda för människor som lever längs väldigt trafikerade vägar eller nära en sådan manipulerad eller trasig bil som släpper ut otroligt mycket mer än alla andra bilar.

Vi har goda exempel, både från Bilprovningen och från andra länder, som visar på viljan att göra jobbet. I praktiken har de som har arbetat med det visat att det går. Det går att hitta de skadade och manipulerade bilarna och därmed minska luftföroreningarna i betydande grad.

Statsrådet och jag är ense om att luftföroreningar är ett stort globalt problem men också ett problem som finns i alla städer, även i vårt Sverige. De människor som drabbas är ofta redan utsatta på ett eller annat sätt genom att man är gravid, att man är liten eller att man är äldre och sjuk. Men det gör det ännu viktigare att vi skyddar dessa personer från de skadeverkningar som luftföroreningarna medför.

Min förhoppning är att den här debatten ska hjälpa statsrådet att tänka om och ta ledarskapet i den här frågan.